Hej och vad kul att du funderar på att åka utomlands! Bara att fundera på det är ett stort steg på vägen, så man kan ju säga att du redan är lite mindre blyg än då var innan. Nu är inte jag jätteinsatt i hur det funkar med ansökningar till College och så, men ska försöka svara på din fråga så gott jag kan.

 

Om vi börjar med High school som ju är det jag gjort och kan mycket om så tycker jag det var helt fantastisk och är jätteglad att jag åkte. Jag har liksom dig alltid varit blyg, och om du frågat mig i nian så hade jag sagt blankt nej till det här, men under sommaren började jag fundera. Under den här tiden så växer man väldigt mycket som person, och jag kände redan efter några månader i ettan att jag hade blivit modigare, så jag anmälde mig. När jag sen slutade ettan så kunde jag faktiskt säga att jag var redo och kunde klara av det. Vissa känner så tidigare och vissa senare, det är upp till en själv. Man ska dock komma ihåg att det inte betyder att det var lätt - jag är fortfarande lite blyg även efter det här - men under utbytesåret blev man liksom tvingad ur den zonen lite. Därför skulle jag nästan uppmuntra folk som är blyga att åka, om de känner att de klarar av det. Det hjälper så himla mycket under resten av livet.

 

Så jag kände alltså att jag var redo att åka när jag var 17, så det var väl en anledning till att jag valde att åka just då. Jag kände också att jag ville ha en liten paus från den svenska skolan och dess betyghets. Det största anledningen tror jag däremot är att jag faktiskt ville gå på just high school. Det var min dröm att se all school spirit och få ta graduation - som i  en film.

 

 

En annan förrdel är att man bor i en värdfamilj. Vissa tycker det är mest jobbigt och ett minus, men jag kände precis tvärtom. Det är på det sättet man verkligen lär känna en kultur. Att leva som ett riktigt liv med en riktigt familj, och inte bara själv i en dorm någonstans. Då har man alltid någon och man är inte helt själv. Och visst, man har kompisar på college och så, men det är inte samma sak. Jag kommer alltid se the Lytles som min andra familj och jag är säker på att jag kommer åka tillbaka dit resten av mitt liv. 

 

När det kommer till priser har jag faktiskt ingen aning om vad som är billigast, men jag kan tänka mig att ett vanligt utbytesår är det. Även om man såklart betalar en avgift så bor man ju faktiskt hos en familj som betalar ens mat osv, - min betalade t.o.m. skolavgifter, vissa kläder, väskor och resor. Oavsett så tror jag också det är enklare och mindre krångel.

 

 

Om vi nu ska övergå till College (ja det här blir långt, sorry) så finns det självklart fördelar där med, även om jag valde bort just det. Dels är det ju det här med ålder och att våga. Om man växer mycket från nian till ettan så växer man ju ännu mer till trean. Man är ännu mognare och antagligen mer säker i sig själv, vilket självklart är ett stort plus om man ska åka iväg själv ett år.

 

En annan stor fördel som de flesta nog går på är att man slipper "gå om". Som utbytesstudent tar man svenska studenten ett år senare, men om man åker efter studenten har man ju inte det problemet. Jag måste själv erkänna att det suger att behöva gå med de som är yngre, för även om de är underbara de med är det jobbigt att se sin gamla klass prova studentmössor och ha kul medan man själv har två år kvar...

 

 

Vad mer? Jo vissa föredrar ju såklart själva college/campus livet och vill uppleva det. Tycker själv det verkar himla häftigt och hade jag inte redan åkt hade jag gärna åkt. Bo i en dorm eller gå med i en sorority - precis som på film det med. Då läser man även ämnen som man kan ha lite mer nytta av under resten av sitt liv, jämfört med de slappa grejerna man gjorde på high school. Så det är också ett plus.

 

Nu har jag tjatat på jättelänge om det här, och ärligt talat vet jag inte vad jag ska rekommendera dig. Jag valde att åka på high school eftersom det var det som var lite "drömmen", men utan det hade jag gärna åkt på college med. Egentligen tror jag båda är riktigt häftiga och bra upplevelser, och du måste helt enkelt själv ta beslut om vad som känns bäst för dig. Hoppas mina argumenteringar har hjälpt lite i alla fall. Kram! :)

 

//Lollo