En lite bättre måndag
Hej på er!
Idag började dagen väldigt chill med lite hängematte-häng utanför vårt rum. Gustaf sov nämligen, och mamma och pappa stack ut på lite sightseeing tidigt på morgonen, så jag hade den helt för mig själv. Kändes väldigt lyxigt haha!
Framåt niotiden kom de hem med frukost och sedan fortsatte vi ta det lugnt ett tag innan vi checkade ut vid 11. Då satte vi oss återigen i bilen för att åka tillbaka mot Miami-området. På vägen stannade vi till vid en annan ö - Key Largo - där vi åkte på en båttur. Var jättehäftigt för delar av golvet var gjort av glas, så när vi kom ut till korallrevet kunde man se fiskar, koraller och till och med sköldpaddor! Hur awesome?
När vi var klara där var klockan drygt 18 så vi åkte till vårt hotell som ligger i Homestead, en stad precis söder om Miami. Här har vi bland annat badat i poolen och ätit kvällsmat på Olive Garden som ligger precis i närheten. Those breadsticks♥
Nu ska vi väl snart sova för imorgon bär det av till Everglades nationalpark!
Morgon på Ibis Bay Resort
Lite stopp på vägen mot Key Largo
Snacky stuff
Hur awesome?
John Pennekamp State Park
Lunch
Boat tour! Man kan inte se på bilden men vattnet var jätteklart.
More Snacky stuff
Olive Garden♥
Japp
Härligt kvällsdopp!
//Lollo
Key West
Okej till och börja med vill jag säga att jag älskar Florida. Det är varmt och färglatt och fuktigt och väldigt rikt på palmer haha. Underbart helt enkelt.
Dagen har varit så himla awesome. Vi sov som sagt i Miami i natt, men tidigt i morse gick vi upp för att bege oss ned mot Florida Keys. Det är ett område med öar i södra Florida som man kan åka mellan på broar, och det är så himla fint. Längst ned ligger Key West och det är där vi bor inatt.
Bilresan ned tog ungefär 4 timmar om man bortser från alla fotopauser, och när vi väl kommit hit och ätit bestämde vi oss för att chilla lite. Hängde utanför vårt fina rum (heelt otroligt) och tog en sväng till poolen bland annat. Framåt fyratiden tog vi sedan en shuttle ned till stadens/öns centrum där vi spenderade resten av kvällen med att turista och äta god mat.
Nu är vi tillbaka på hotellrummet och ska väl snart sova. Klockan är ju faktiskt efter 4 på morgonen hemma i Sverige så inte så konstigt att vi håller på att somna allihop haha!
Lite stopp på vägen för bildtagning...
Loving my American snacks..
7 mile bridge.
Lizardssssss
Hotellområdet
Vårt hotellrum. Hur awesome??!
Blev lite fel när vi skulle beställa läsk på pizza hut hahah
Chill på hotellet
Most southern spot in 'murica
Coconut
Exploring Key West
Tropical drinks
Vid vägens ände
Kvällsmat och den kända Key Lime Pie
Sunset
//Lollo
Through my phone
Här är lite bilder från dagen! Har mycket fler och bättre bilder på kameran, vilket jag försöker ladda upp just nu, men är extremt dålig wifi här på hotellet så får se hur det går...
Berättar mer om vad vi gjort senare i det kommande inlägget, men tänkte passa på att svara på lite frågor först:
Mathilda:
Kommer du hälsa på din värdfamilj och vänner när du är tillbaka i USA?
Cecilia:
Har du tänkt träffa dina vänner från utbytesåret när du är i USA? Hur många håller du kontakten med? Hur gör du om du vill skypea med dina vänner? Med tanke på tidsskillnaden från Sverige? Får du vara vaken på nätterna? Skulle vara kul att veta.
Till och börja med nej, jag kommer inte träffa någon från mitt utbytesår när jag är här. Jag önskar verkligen jag kunde, men det är ett stort land och om vi ska hinna göra allt vi vill i Florida har vi helt enkelt inte tid att åka till Oklahoma.
När det kommer till att hålla kontakten pratar jag som sagt regelbundet med värdfamiljen och min bästis i USA, Rachel. Oftast via snapchat videos och sms, men även via skype. Då får jag oftast vara uppe, ja, vilket brukar bli på söndagskvällen då jag har sovmorgon på måndagar.
Sen har jag såklart kontakt med föera andra med via twitter, instagram osv. men inte lika ofta. Blir ju svårt när man verkligen inte ens bor i samma värld typ haha.
I alla fall: vi får se hur det går med det amdra inlägget om idag. Kanske får vänta till en annan dag när internet inte suger. Spännande eller hur? ;)
//Lollo
Hello Miami
Hej!
Nu befinner vi oss på ett hotell i Miami och är supertaggade på att sova. Så himla trött. Imorgon kör vi mot Key West!
Nu har vi äntligen kommit fram till Miami, men vilken resa det har varit.
Vi började som sagt från Heathrow i London och flög sedan till Charlotte, North Carolina. Var en lång flygningen men tror vi alla var ganska positivt överraskade. Eftersom vi köpt lite billigare biljetter hade vi ganska låga förväntningar, men maten var jättebra (fick både bra lunch, pizza, glass och red velvet cake) och utbudet på filmer var bra. Jag hann bland annat se både "The theory of everything" och "The imitation game" vilket jag har viljat göra ett bra tag nu.
I Charlotte fick vi gå igenom immigration och allt sånt (USA måste typ vara et svåraste landet ever att komma in i) och sen väntade vi där ett tag. Lite segt men samtidigt kul för allt omkring varäntligen Amerikanskt! Köpte bland annat Jamba Juice och oj vad gott det var.
Till slut gick sedan vårt plan till Miami, vilket jag ärligt talat har typ noll minne av. Sov hela flygresan haha. Men det gick ju bra och vi lyckades hämta ut vårt bagage och så. Sen började de riktiga problemen.
Vi hade nämligen förbeställt en hyrbil som vi skulle hämta, och efter en evighets köande och väntande och påskrivning av papper osv. visade det sig att den var dubbelbokad, så både vi och ett annat par stod tillsammans vid samma bil i garaget. Vi fick därför gå upp för att fixa en ny, vilket även det tog en evighet, och när vi fick den visade den sig vara mycket mindre än det vi beställt plus ostädad. Som sagt, problematiskt. Till slut (efter jag vet inte hur länge i den fuktiga miamiluften) fick vi i alla fall en bra bil och vi kunde åka iväg.
Nu befinner vi oss på ett hotell i Miami och är supertaggade på att sova. Så himla trött. Imorgon kör vi mot Key West!
//Lollo
A brief British experience
Här kommer lite bilder från vår mellanlandning i London. Nu drar vi vidare mot Miami!
//Lollo
Arlanda
Hej hörni!
Jag och Gustaf i bilen. Pappa var tvungen att stanna till på jobbet i Linköping så vi fick vänta lite.
Kvällsmat på Arlanda.
Chillar lol.
Njuter av det sista svenska på två veckor.
Sitter just nu på Arlanda och väntar på att vårt flyg ska komma. Blev tydligen lite försenat, men eftersom vi faktiskt ska stanna i London över natten gör inte det så mycket.
Är typ första gången jag flyger från Sverige så här sent på kvällen, och måste säga att det är ganska skönt. Visserligen missar man ju en dag men var hörligt med lite sovmorgon och att kunna ta det lugnt på förmiddagen.
I alla fall så taggar jag att äntligen får komma till USA igen! Vi är på väg nu...
Kvällsmat på Arlanda.
//Lollo
Påsklov
Hej på er!
Idag fick jag ÄNTLIGEN påsklov och det är så himla skönt. Har visserligen massa plugg jag måste göra över lovet och under tiden jag är i USA, men måste ändå inte gå i skolan på lite mer än två veckor nu vilket känns helt okej faktiskt haha.
Har taggat hela veckan och kan knappt fatta att jag ska få åka tillbaka. Vi åker alltså imorgon kväll och kommer bli så himla kul! Först flyger vi till Miami, och där kommer vi sedan hyra en bil och åka runt massa.
Glöm inte att titta in på bloggen de kommande veckorna med, vi har med oss systemkameran så ska försöka ta massa bilder. Kan inte fatta att jag ska tillbaka till the states snart!♥
Väskorna är nästan färdigpackade!
//Lollo
Fråga
Hur var det att komma hem till Sverige igen? Hade mycket förändrats? Hur mycket hade du förändrats? Har du samma vänner som innan du åkte? Hur mycket kontakt med USA har du? Åker hem om mindre än tre månader och har panik ena stunden, samtidigt som jag bara vill hem och leva "normalt" igen. Känns som att sommaren kommer vara så lång, och sen ha två år i skolan. Känns också som att jag kommer ha typ en identitetskris haha. Men har liksom varit utbytesstudenten i tre år (två år innan jag åkte, och i år såklart). Vet inte vad jag ska göra när jag kommer hem. För mycket tankar hahah, men tänkte att du kanske kan hjälpa since du varit hemma ett år. Kramar! Ps din blogg hjälpte mig massor både innan jag åkte och i år! :)
Hej! Till och börja med så förstår jag precis vad du går igenom just nu, för jag var i exakt samma position för precis ett år sedan. Man är så förvirrad och splittrad och nervös - det är en konstig känsla helt enkelt haha!
Personligen tycker jag att komma hem var både jättekul och jättejobbigt på samma gång. Första dagarna var det mest skönt. Man fick träffa alla igen, uppleva svenska saker att allt var bara underbart. Sen åkte jag ju tillbaka till USA i några veckor, och när jag kom hem därifrån igen började det bli jobbigt. Som du redan vet så vänjer man sig vid det amerikanska livet snabbt, och precis som det var en kulturkrock att komma till USA, så var det också en kulturkrock att komma hem. Egentligen hade inget förändrats. Samma stad, allt funkar på samma sätt. På det sättet är det som om man aldrig varit borta, vilket kan kännas konstigt i sig. Samtidigt blev allt annorlunda.
Dels hade jag, precis som du säger, förändrats. Man får uppleva så många grejer när man är borta på det viset, och även om jag fortfarande är samma person har jag fått lite andra synsätt på saker och ting. Under sommaren och början av höstterminen hade jag därför en liten identitetskris. Att pussla ihop mitt gamla svenska jag med mitt nya amerikaniserade jag var svårt, speciellt när ingen hemma riktigt kunde förstå hur det faktiskt hade varit.
Att gå tillbaka till ett "vanligt" liv var också jobbigt. Inte nog med att man inte längre var utbytsstudenten och att hela den resan var över, nu låg man dessutom efter hemma i Sverige. Folk hade ju faktiskt gått vidare med sina liv liksom haha. Sen tycker jag att jag klarat just den biten väldigt bra. Jag har forfarande kvar nästan alla av mina tidigare vänner och håller kontakt med dem, samtidigt som jag trivs himla bra i min nya klass. Även om det såklart är jobbigt att vänta ett extra år på studenten så är det därför inget jag ångrar.
Just nu är jag därför väldigt nöjd med min tillvaro. Det tog ett tag, men man vänjer sig ju vid att vara hemma med. Ibland känns livet i USA nästan bara som en dröm, och det är först jag när jag pratar med dem där borta som jag inser att det faktiskt hände och att den världen finns kvar. Även där har jag ju såklart tappat kontakten med vissa, men jag har ändå regelbunden kontakt med värdfamiljen och vänner via sms, snapchat, twitter, facebook, instagram osv.
Mitt tips till när du åker hem skulle väl vara at ge det tid. Det kommer kännas konstigt och förvirrande ett bra tag, och det är inget man kan göra år det. Ibland blir jag fortfarande förvirrad över att vara hemma, och precis som du sa har jag varit det i typ ett år! Helt sjukt ju. Tiden går så snabbt, kan knappt fatta att jag redan varit där typ.
Nu har jag skriivit ett jättelångt inlägg och klockan är mycket så ska väl sluta, men tack för kommentaren och hoppas att allt ordnar sig för dig! Kram.
Såå länge sen!
//Lollo
Here we go
5 days to go.
//Lollo
//Lollo
Körkort
Hej på er!
För ett tag sedan fick jag en fråga om hur det går till att ta körkort, och eftersom jag nu har gjort det och haft mitt körkort i ungefär en månad tänkte jag det var dags att svara. Hoppas det hjälper för några! :)
Det första man ska göra för ett körkort är att gå en kurs tillsammans med sin handledare (alltså den man ska köra med hemma, typ mamma eller pappa). Jag gick den när jag precis fyllt 16 som de flesta andra, och det är först då som man får sitt körkortstillstånd och kan börja övningsköra.
Då visste inte jag att jag skulle till USA än (hade liksom knappt funderat på det) så började ändå köra en hel del. Lärde mig starta bilen, växla lite och så. Ni vet grunderna. På hösten däremot (fyller i maj, så några månader senare) bestämde jag mig för att åka till USA, och då hamnade körandet helt på is. Kändes onödigt då jag ändå skulle vara borta i 10 månader liksom.
När jag kom hemfrån USA däremot så kände jag att det var dags att ta tag i det igen, hade ju redan fyllt 18. På sommaren körde jag massa med vår automatbil (har ingen manuell) och på hösten började pappa och jag åka till farmor och farfar för att låna deras manuella bil typ varannan helg. Körde massa för att lära om grunderna (som jag såklart glömt bort) och verkligen köttade haha.
Runt höstlovet kände jag mig sedan redo för att gå till trafikskolan, där jag dels gick på teorilektioner och dels tog körlektioner. Teorin bestod av 4 lektioner där varje var 2 timmar. Fick även en inlogg till Elevcentralen där man kan öva på på exempelfrågor hemma, vilket jag gjorde lite då och då. Körlektionerna på min trafikskola var 35 minuter långa, och där tog jag 13 lektioner. Varje lektion hade ett visst tema (typ backa runt hörn, starta i backe osv) och jag hade väl 1 till 2 lektioner i veckan i början.
Förutom det gick jag även på riskettan, vilket var en förmiddag teori om droger typ, och risktvåan, vilket är halkbanan. Det var det absolut roligaste även om det var väldigt läskigt! Till slut bokade jag tider för prov, och den 23 Februari gjorde jag teoriprovet i Jönköping. Så läskigt att tryck på klarknappen men blev som tur var godkänd! Dagen efter hade jag uppkörning, vilket faktiskt kändes ganska bra. Var nervös innan, men efter varmkörningen (sista övning med sin lärare) var jag lugn. Även om det var på håret klarade jag det ju med vilket var tur haha!
Som sammanfattning skulle jag vilja säga att köra bil är skitsvårt. Finns så mycket att tänka på och det tar ett tag innan man lärt sig allt rutinmässigt (djupinlärning istället för ytinlärning!). Mina tips skulle väl vara att:
1. Skjut inte upp det. Det kommer ta tid och och det kommer va jobbigt, men det finns inget tillfälle då du kommer ha mer tid för det så är bara att köra på.
1. Skjut inte upp det. Det kommer ta tid och och det kommer va jobbigt, men det finns inget tillfälle då du kommer ha mer tid för det så är bara att köra på.
2. Mängdträna hemma. Bara kör kör kör och öva på det läraren säger åt en, så sitter det sedan utan att man behöver fundera så mycket.
3. Utgå från boken när du pluggar teori. Om man bara kör frågor online på typ elevcentralen är det lätt att man bara lär sig just de frågorna, eftersom man kör dem om och om igen. Skriv en sammanfattning på boken eller nåt med - även det finstilta kan komma på provvet.
Kan ärligt säga att jag aldrig varit så lättad i hela mitt liv som när jag äntligen fick mitt körkort. Var ett så stort stressmoment i mitt liv hela hösten, och nu är det bara klart. Är fortfarande helt lyrisk haha. Hoppas det går bra för er som håller på att ta nu och lycka till!
//Lollo
Country 2 Country
Hej på er!
Tänkte berätta lite om min helg när jag och familjen var i Stockholm. Vi var ju som sagt på en tvådagars countrymusik konsert/festival.eller vad man nu ska kalla det, och var så himla kul. De flesta av er lyssnar antagligen inte på sådan musik men personligen älskar jag det. Så himla mysigt, och påminner mig extremt mycket om USA.
Första dagen, alltså på lördagen, så var det Dough Seegers, Lee Ann Womack, Florida Georgia Line och Luke Bryan som uppträdde, i den ordningen. Den största artisten av dem är nog Luke, som är väldigt känd och extremt bra, men mina personloga favoriter är Florida Georgia Line. De är helt klart de bästa inom country om du frågar mig, och kunde i princip varende låt de sjöng. När de sjöng "Round here" - en av mina favoritlåtar ever - grät jag nästan haha.
FLG
Andra dagen var det Kip Moore, Brantley Gilbert, Jason Aldean och Lady Antabellum. Av dem gillar jag Kip Moore väldigt mycket (sååå snygg), och framför allt Lady A. De är de som är mest kända då de gjort lite pop-country-låtar, och de var verkligen så duktiga. Man kunde se vilka proffs de var, och de fick liksom igång publiken. Det bästa var när de sjöng "Need you now" - har typ väntat på de ögonblicket flera år!
Kip Moore
//Lollo Jason Aldean
Något som var väldigt kul var att söndagens show var 1 Mars. Det var alltså exakt ett år sedan jag var på konsert och såg Jason Aldean och Florida Georgia Line (som båda var med i helgen) i OKC tillsammans med min värdmamma, värdsyster och Kiera. Hur sjukt? 1 mart för två år sedan är även dagen jag fick reda på min värdfamilj - typ min egen nationaldag när det kommer till USA.
Dålig kvalite men ändå, så jag
Lady Antabellum!
Något som var väldigt kul var att söndagens show var 1 Mars. Det var alltså exakt ett år sedan jag var på konsert och såg Jason Aldean och Florida Georgia Line (som båda var med i helgen) i OKC tillsammans med min värdmamma, värdsyster och Kiera. Hur sjukt? 1 mart för två år sedan är även dagen jag fick reda på min värdfamilj - typ min egen nationaldag när det kommer till USA.
Iallafall så måste jag säga att helgen leverade. Var jättekul att så mycket folk i cowboyhattar och boots, och ett tag trodde jag nästan jag var tillbaka och USA. Var underbart! Det enda negatvia var kanske att publiken inte var sådär jättestor, men förhoppningsvis kommer det ändra sig till nästa år. Countrymusiken växer faktiskt i Sverige.
Ny header
Hej!
Som ni kanske märkt har jag nu bytt header på bloggen. Egentligen gillade jag den gamla bättre då den var lite mer avancerad och personlig (bästaste Hannah fixade den åt mig, kolla hennes blogg bland länkarna!) men kände att det var dags för en förändring nu. Är ju trots allt inte en utbytesblogg längre, tyvärr.
Med tanke på hur oteknisk jag är tyckte jag ändå det blev hyfsat bra. Vad tycker ni? Citatet är från Dr. Seuss bok "Oh, the places you'll go" som jag fick av värdfamiljen innan jag åkte hem från USA. Alla (även släktningarna i Texas etc) hade skrivit små hälsningar i och den, hur gulligt som helst. Temat är annars om hur världen är full av möjligheter och att man själv bestämmer sitt öde, vilket jag tyckte passade bra med bloggen!
Gamla designen♥
//Lollo
Tillräcklig
Som ni kanske vet så har Aftonbladet haft en kampanj senaste tiden som de kallar för Tillräcklig. Det handlar om att man måste börja prata mer öppet om psykisk ohälsa och göra det mindre tabu. Även om jag inte kan säga att jag varit riktigt deprimerad eller mått allvarligt dåligt någon gång så är det ändå något jag känner igen mig i, och eftersom jag tycker det är ett så viktigt ämne tänkte jag att jag skulle ta upp det på bloggen också.
Hösten 2014 var väldigt tuff för mig. Inte på ett självskadligt sätt som jag tyvärr vet att många andra lider av, men ändå. Omställningen efter USA var jobbig. Jag saknade mina vänner, familj och liv i USA jättemycket, samtidigt som jag även saknade det liv jag hade innan jag ens åkte dit. Att veta att jag aldrig kunde få tillbaka någon av dem helt och hållet var väldigt svårt att greppa.
Samtidigt blev jag otroligt stressad, över allt egentligen. Skola, jobb, framtiden, körkort, träning. Jag har alltid varit en perfektionist och vill verkligen prestera på topp hela tiden, vilket blir svårt när det är så mycket man vill göra. Tiden räcker helt enkelt inte till. I och med att min morfar blev dålig med så var det liksom kört, och mitt humör var väl inte jättebra hela tiden om man säger så.
Jag vet inte om alla kunde märka det eller bara de närmast mig, men jag kom till det stadiet där jag var oftare ledsen och nedstämd än glad. Det var så mycket på en gång (även annat än det jag nämnt här) och jag grät nästan varje dag. Trots alla underbara människor runt omkring mig kände jag mig ensam, dålig, otillräcklig.
På många sätt känner jag fortfarande så idag. Även om jag vet att allt inte stämmer har inga av de här tankarna riktigt lämnat mig, och precis som de flesta har jag fortfarande små psykbryt då och då. Däremot tror jag att jag börjat se det lite annorlunda nu. Jag försöker undvika att grotta ner mig i problem och istället se det från den ljusa sidan. Man behöver inte alltid vara perfekt. Jag har det ju faktiskt väldigt bra om man tänker efter, och det gäller att fokusera på det.
Något som jag däremot tycker är viktigt att komma ihåg är att det är okej att må dåligt. Det är okej att vara ledsen och oavsett om det bara är en liten dipp eller djup depression så är det inte fel. Det spelar inte någon roll hur mycket pengar man har, hur perfekt ens liv kan verka osv. Bara för att andra kanske har det värre betyder inte det att man själv inte har rätt till sina egna problem. Psykisk ohälsa kan drabba alla.
Som avslutning till detta ändå "negativa" inlägg tänkte jag dela länken till kortfilmen INDIGO som finns på Aftonbladet. Mycket sevärd, även om man inte själv mår dåligt. Och om det är någon av mina läsare som faktiskt gör det, så hoppas jag att detta inlägg på något sätt stärkt dig - det var i alla fall det som var meningen. Ingen är perfekt - men vi är alla tillräckliga.
//Lollo
A family is a risky venture, because the greater the love, the greater the loss... That's the trade-off. But I'll take it all.
Älskade morfar, du kommer alltid vara saknad.- som Mattis säger i Ronja Rövardotter: "han fattas mig" - men trots allt vet jag att du har det bättre nu. Vila i frid. I love you - forever and always.
//Lollo
Att åka?
Hej! På ett vis vill jag väldigt gärna åka som utbytesstudent,men då måste jag åka efter 2 och det kan jag inte för jag fyller år så tidigt på året,så då måste jag åka i höst ( väldigt sent ute ) men är orolig hur det känns med två år kvar?
Och jag har alltid velat till USA,men har börjar tänka på Australien och även Sydamerika,har varit på språkresa till USA så på ett vis känns det kul med något annat land,fast USA har jag drömt om länge,vad gjorde att du valde just USA?
Och jag har alltid velat till USA,men har börjar tänka på Australien och även Sydamerika,har varit på språkresa till USA så på ett vis känns det kul med något annat land,fast USA har jag drömt om länge,vad gjorde att du valde just USA?
Hej! Jag tycker absolut att du ska åka som utbytesstudent! Man lär sig så himla mycket och det är verkligen jätteroligt. Visst är det segt att inte få ta studenten i vår men fördelarna väger ändå upp för nackdelarna. Har lärt känna masa nya människor, både i USA och i min nya klass, och det är verkligen värt ett "extra" år på gymnasiet.
Och ja, du kanske är lite sent ute, men tro det eller ej så finns det de som är värre. Är absolut inget problem, kör bara kör haha!
När det kommer till värdland så har jag svarat på det flera gånger tidigare. Tycker alla länder skulle vara kul att åka till, men USA har alltid varit min dröm så valde det. Välj det du känner dig mest intresserad av!
Kram.
//Lollo
Bloggen
Hej på er!
Som ni alla vet startade jag denna bloggen för att dela med mig av mina upplevelser som utbytesstudent. Den fungerade som en "bro över Atlanten" och gav mig möjligheten att kommunicera med vänner och familj hemma i Sverige. Samtidigt fick jag även chansen att inspirera andra till att åka, och erat stöd har betytt så otroligt mycket. Älskar att få frågor och kunna hjälpa till, och tycker det är himla kul att min åsikt faktiskt verkar betyda något för många av er!
Nu är det dock över ett halvt år sedan jag kom hem från USA, och jag vet inte om jag längre kan kalla detta en utbytesblogg. Min enda kontakt med den världen - för det känns som ett helt annat liv - består just nu av sms, skype och andra sociala medier, och även om jag saknar det så himla mycket kommer det äventyret inte tillbaka. Visserligen så kommer min värdfamilj hit i sommar, och det händer fortfarande saker som relaterar till USA varje dag, men är inte samma sak.
Jag skulle istället vilja säga att min blogg nu är en typ av reseblogg. Eller ja, kanske inspirationsblogg med inriktning på mitt liv och mina upplevelser, där USA självklart spelar en stor roll. Samtidigt vill jag ju iväg på nya äventyr och vill fokusera lite på dem med.
I vår ska jag (som sagt) resa en del, och sen kommer en förhoppningsvis underbar sommar. Trean och studenten är sen en grej i sig, och efter det vem vet vad som händer? Har massa ideer som jag nog delar med mig av i ett annat inlägg.
Så.. Vad tycker ni trogna läsare om detta? Är jag rätt ute? Och i sä fall, är det någon som är bra på bloggdesigner och är intresserad av att hjälpa till? Let me know!
Kram på er♥
//Lollo
Fråga
Hej! Får man åka iväg som utbytesstudent om man haft psykisk sjukdom,ex: depression,ätstörning,bulimi,eller liknande?
Hej! Om jag ska vara helt ärlig vet jag faktiskt inte säkert vilka regler som gäller när det kommer till det. Jag antar att det är lite från fall till fall, och beror lite på hur man mår när man faktiskt ansöker. Att åka som utbytesstudent är väldigt tufft mentalt, och jag kan tänka mig att någon som lidit av psykisk sjukdom skulle kunna uppfatta det som jobbigt. Därför tror jag det är viktigt att man kommit till ett stadie där man ändå mår bra och känner sig trygg innan man ansöker.
Har man det tror jag inte det borde vara ett problem, så länge man även visar att man verkligen vill åka och skulle klara av det. Det första steget i ansökningsprocessen brukar vara att gå på en intervju med sin organisation (i mitt fall Explorius), vilket innebär att en representant avgör om man skulle vara lämplig eller inte. Visserligen handlar det om annat också, så som ens kunskaper i engelska osv, men det är nog något de överväger med.
Sen skulle det inte förvåna mig och de var lite reserverade mot någon som haft t.e.x en allvarlig ätstörning. De ska ju ändå skicka iväg dig ensam till ett annat land och samtidigt ta ett visst ansvar, så det får man nog vara beredd på.
Som sagt, jag vet inte säkert, men jag tycker ändå det är värt att ansöka. Det kan ju inte skada, eller hur?
On another note så saknar jag mina flickor så mycket. Längtar tills i sommar då iaf Kate kommer hit♥
//Lollo
Country
Ni som följde min blogg förra året kanske har märkt att jag gillar country-musik ganska mycket. Det intresset växte sedan något extremt när jag var i USA, och har nu en lång lång spellista på spotify med countrylåtar (ska nog länka den plus min Oklahoma-spellista någon gång snart).
I alla fall så ska jag ju på en country-konsert i månadskiften fabruari/mars och tänkte jag kunde förbereda lite med att lista mina 3 absoluta favoritlåtar när det kommer till country. Alla dem artisterna ska inte vara med på C2C (bara FGL) men ändå. Hoppas det finns någon mer bland läsarna som uppskattar sån musik haha! Påminner mig så mycket om USA, lyssna helst innan ni dömer ;)
3) Josh Thompson - Cold beer with your name on it
2) Lee Brice - I drive your truck
1) Florida Georgia Line - Round Here
//Lollo
Gymnasiet bland annat
Hej! Lite annorlunda fråga,men jag har just gått första terminen på samhällsprogrammet. Det är väl egentligen inget fel på det och vissa ämnen är intressanta och bra att kunna,ex språk. Men har verkligen ingen motivation och känner att det inte är roligt,får kämpa att ens ta mig upp ur sängen på morgonen,funderar på att byta till vård och omsorg,det går att läsa till högskoleförberedande men är inte alls lika bred linje,är det dumt att byta om jag inte vet vad jag ska bli i framtiden?
Och hur tänkte du med val av värdland?funderade du på ex Brasilien/Argentina/Kina eller bara USA?:
Och hur tänkte du med val av värdland?funderade du på ex Brasilien/Argentina/Kina eller bara USA?:
Lite blandede frågor här. Om jag börjar med gymnasieval-frågan? Jag är absolut ingen expert när det gäller det och är osäker på exakt vilka kurser som ingår i Samhällsprogrammet samt Vård & Omsorg, men jag har erfarenhet av att gå ett program med mycket intensiva kurser. Jag går Natur, och tillsammans med Samhäll är det definitivt de linjer med mest plugg. Samtidigt är det också de bredaste.
Jag tycker att du måste känna efter lite själv. Först och främst, skulle du orka med skolan, att gå upp på morgonen och fortsätta på samhäll? Är det ens ett alternativ? Sen tycker jag du måste fundera på vilka ämnen du tycker är kul. Visst är Samhäll en bred linje, men har du något intresse att jobba med liknande ämnen i framtiden? Jag har ingen aning vad jag vill jobba med, men jag vet att det troligen är något inom ingenjör, arkitekt etc - alltså Natur.
Om du inte känner att du vill det kanske det är onödigt att fortsätta på den linjen. Då kan du t.ex. byta till Vård & Omsorg, Ekonomi, Handel eller liknande. Däremot tycker jag det är viktigt att du väljer något som du vill jobba med så fall, för Samhäll är ju som sagt bredast. Flummigt svar, men du helt enkelt måste tänka på är vad du är intresserad av och vilken linje du skulle orka lägga ner mest "tid" på. Hoppas det löser sig!
Sista dagen i ettan. Natur är för övrigt en bra linje haha♥
När det gäller amdra frågan så nej, jag funderade egentligen inte så mycket när jag valde värdland.Visst övervägde jag Australien i nån halv sekund, men min dröm har alltid varit USA. Ska man uppleva High School tycker jag man ska göra det där. Självklart tror jag man får en underbar upplevelse var man än väljer att åka, men för mig var det alltså inget stort val.
Tack för kommentaren och hoppas du fick de svar du sökte!
Skolbuss 'Murica style. Klassiskt.
//Lollo
Att vara värdfamilj
Sara:
Min familj funderar på att ta emot en utbytesstudent nästa år vilket jag skulle tycka var superkul (är själv i USA just nu och det är underbart). Men när jag kommer hem börjar jag tvåan på natur, och du vet ju själv hur jobbigt det är i skolan. Jag vill få en "ny" syster, men kommer jag ha tid för henne med allt plugg i skolan? Vet att du inte hostar någon just nu, men om du kunde skulle du vilja det? Har man tid för det? Kram :))
Hej! Vad kul att du är i USA, njut av ditt år säger jag bara! Och nej, vi hostar ingen utbytesstudent just nu men vi har faktiskt pratat om det! Skulle vara så himla kul att få lära känna ännu en ny människa och kultur, samt få visa upp Sverige.
Vårt problem är, precis som du säger, att ha tid. Båda mina föräldrar jobbar heltid (typ mer än det...) och både jag och min bror går natur i ettan respektive tvåan. Därför har vi varit väldigt tveksamma till om vi verkligen hinner lägga ner så mycket tid och energi och arbete på det. Just nu lutar det väl mest åt nej, men vi har inte släppt det helt än. I så fall skulle vi vilja ha någon från antingen Nya Zealand eller Australien, vilket innebär att hen antagligen skulle komma Januari 2016. Vi får fundera på det helt enkelt.
Jag måste erkänna att det skulle vara svårt. I och för sig har vi haft massa annat på gång i vår familj nu i höst men det är mycket med skolan - jag kan inte ljuga. Samtidigt tror jag det handlar mycket och prioriteringar. Om man vill ha tid för det skaffar man sig tid för det. Man kanske får välja bort någon annan aktivitet om man vill vara en "närvarande" värdfamilj som hittar på grejer, men det kanske skulle vara värt det?
Hela din familj måste självklart vara överens, men personligen tycker jag du ska satsa, eftersom det ju är en otrolig upplevelse. Om inte vi gör det antingen i höst eller nästa vinter (alltså innan jag flyttat hemifrån) kommer jag absolut göra det när jag blivit lite äldre och kanske har en egen familj. Känns som ett sätt att "ge tillbaka" på något sätt, för min värdfamilj var verkligen helt underbar och gjorde mitt år fantastiskt.
Fina och otroligt saknade värdsyskon♥
Forstsätt gärna ställa frågor om ni undrar något om mitt år i USA , hur det var att komma hem eller något annat random. Tycker bara det är kul att få lite respons.
//Lollo
