1. Ha inte för mycket förväntningar.
Innan man åker får nog de flesta studenter den s.k. utbytesmanian, och det är svårt att inte bygga upp massa förväntningar på året. Var man kommer bo, hur familjen kommer se ut osv. Speciellt om man får värdfamilj tidigt är det lätt att börja planera och tänka sig olika scenarion. Mitt tips är att i största uttsträckning låta bli. Hur mycket du än försöker kommer det aldrig bli som du föreställt dig - lika bra absollut - men inte på samma sätt och då är risken stor att du blir besviken. Självklart ska du tagga inför ditt år, men ta det lite som det kommer.

 

 2. Välj både roliga och lärorika ämnen.
När det kommer till skolan brukar det generellt sätt vara vissa ämnen man måste läsa, som matte och Amerikanska historia. Resten är valfria och där gäller det att du tänker till. De flesta utbytisar brukar tipsa om att välja de lätta och roliga ämnena eftersom betygen ändå inte räknas, och till viss del kan jag hålla med. Känns ju ganska onödigt att ta svåra klasser om du inte får nåt för det. Samtidigt tycker jag inte man få vara för lat. Du måste ju ändå sitta igenom alla lektionerna så tar något intressant som du kan ha nytta av istället för ämnen du kanske redan haft hemma och blow off classes. Själv tog jag t.ex. ledarskap vilket både var lätt, kul OCH lärorikt.

 

 3. Gå med i en sport/klubb.
När man kommer till en ny skola, och speciellt om den är så stor som min var, så kan det vara svårt att hitta vänner i början. Vem ska man prata med? Ett bra tips är därför att gå med i klubbar eller sporter, för då kommer man automatiskt i kontakt med fler människor och lär känna dem. Det kan också vara ett sätt att fortsätta med sina intressen från Sverige eller prova nya saker. De flesta high schools har hur mycket sporter som helst, och gillar man inte det finns det ännu fler klubbar. Var aktiv!

 

4. Res så mycket du kan!
Om möjligheten finns så skulle jag uppmuntra er att resa så mycket som möjligt. Speciellt USA är ett väldigt stort land som kan skilja sig en hel del från stat till stat, och när man nu är där så vill man såklart se som mycket som möjligt. Jag hade en väldig tur då min värdfamilj gillade att resa och tog med mig till en massa olika ställen, men de flesta organisationer brukar också anordna resor för utbytestudenter och ibland finns även skolresor att åka på. Ifall du kan resa, gör det helt enkelt!

 

 

 5. Bestäm själv över kontakten med Sverige.

Innan man åker får man ofta höra från organisationerna att man ska ha så lite kontakt med Sverige som möjligt under året, eftersom det ger hemlängtan. För vissa stämmer det, men för andra ger det bara mer hemlängtan då man inte har kontakt med sin familj och vänner. Personligen pratade jag med mina föräldrar flera gånger i veckan för att ha lite koll på vad som hände hemma osv (hade varit helt lost när jag kom hem annars ju), medans jag undvek resten av familjen och kompisar, och mest hade kontakt med dem via sociala medier lite då och då samt bloggen. Det viktiga tror jag är att du gör det som känns rätt för dig. Bestäm själv och låt sedan dem där hemma rätta sig efter det.

 

En grej som många är oroliga för är att de ska gå upp i vikt under året, och sanningen är väl tyvärr att man oftast gör det. Speciellt om man är i USA där maten är mycket fetare, portionerna större och alla restauranger har fri refill på läsk. De säljer även mycket onyttigt i skolan (t.ex. donuts, cupcakes och godis) och då lunchen varken är gratis eller god blir det lätt att man köper nåt sånt. Trots det måste jag råda er att inte vikthetsa! Visst, du kanske går upp ett par kilo (själv gick jag upp 6 kg hehe) men de kan du gå ner när du kommer hem igen. Njut istället av all Amerikansk mat under den korta tiden du är där, och gå med i så fall med i en sport för att hålla vikten. Annars kommer du ångra dig.

 

Hur lyckat ens utbytesår blir handlar som sagt mycket om ens attityd. Har du en positiv inställning blir allt mycket roligare. Ifall någon frågar om du vill följa med och hitta på något, svara därför ja - även om det inte låter jättekul. Våga testa nya grejer! Bättre att du provar något du inte gillar än att sitta hemma vi datorn hela året, eller hur? Gå med i aktiviteter, häng med vänner och umgås så mycket som möjligt med värdfamiljen. Det är de som tagit in dig och ser till att du får vara där, så visa tacksamhet. Säg ja till allt helt enkelt - så länge det inte är olagligt förstås.

 

10 månader är en väldigt kort tid så ta vara på varje sekund. Ha roligt, lär dig massa och förstå att detta är en once in a lifetime-grej. Du kommer inte ångra dig.

 

 

Hej på er!

 

Förra året gjorde jag ett inlägg där jag berättade om alla mina amerikanska favoritaffärer, restauranger och rätter. Tyckte det var är väldigt rolig grej, och när jag var i Florida nu så kom jag och tänka på det inlägget. Fick för mig att göra en liten follow up på det - jag utgår ju faktiskt från att de flesta som följer min blogg är måttligt intresserade av USA iallafall - och här kommer därför en lista på några saker ni absolut inte får missa i matväg om ni är på besök i landet. Till skillnad från förra listan (som fortfarande gäller, check it out) innehåller den lite mer specifika grejer, smaker osv:

 

• Garlic Breadsticks från Olive Garden - ingår i alla rätter.
• Peanutbutter and chocolate Crackerfuls (alltså kex)
• Curly fries från Arby's
• Snowcones med Blue Raspberry-smak.
• Rolls med kanelsmör från Texas Roadhouse - ingår i alla rätter
• Gatorade - framför allt de med blå smak
• Birthday Cake Oreos.
• Spinach Artichoke Dip med nachos - finns bl.a. på Outback Steakhouse.
• Snapple - framför allt äpple eller pink lemonade smak (vet att det finns i Sverige men inte lika vanligt)
• Maple and brown sugar Oatmeal från Quaker
• Wild Berry Smoothie från Panera
• Cookie Dough Milkshake with hot fudge från Braums (i Oklahoma) alternativt Cookie Dough Blizzard från Dairy Queen (resten av USA).
• Deep Fried Cookie Dough (svårt att hitta, men finns på fairs, rodeos och sånt).
• Chocolate Chai Tea Latte alternativt Oprah Cinnamon Chai Latte från Starbucks.

Innan jag åkte till USA så frågade folk om jag inte var orolig för att få hemlängtan. Mitt svar då var alltid att jo, det är klart. Fast då kändes det hela så avlägset som i en annan värld, Och egentligen oroade jag mig inte så där jättemycket. Det var liksom inte förrän man kom till USA man insåg hur jobbigt det faktsikt var, och hur mycket man längtade hem.

 

Samma sak hände där. Jag pratade med folk om hur mycket jag skulle sakna dem och livet där. Fast det kändes liksom inte, utan var i ett annat Universum. Avlägset. I'll deal with it later. Och nu när jag är hemma i Sverige inser jag, liksom då, att det faktiskt är jobbigare än man tror. Omvänd hemlängtan.

 

Och faktum är att omvänd hemlängtan är så mycket jobbigare. Inte för att jag inte saknade Sverige och min familj - det var många gråtandes nätter - utan för att jag nu känner en slags hopplöshet. Då visste jag att om bara några månader kommer jag hem igen och allt blir nästan som vanligt. Men mitt liv i USA, vardagen, känslan av att bo där med de människorna omkring mig? Det kommer aldrig tillbaka. Oavsett hur många gånger jag reser dit eller min de kommer hit kommer jag aldrig få återuppleva samma känsla av att vara "Amerikan" och bo med min Amerikanska familj. Och det är det som gör så jävla ont.

Jag tittar på bloggar, bilder, pratar med dem osv, och det är en så sjuk känsla. Hur saker som då var en del av ens vardag nu känns så avlägsna. Även om jag vet att jag inte var helt lycklig där heller, för då villje ju en del av mig till Sverige, så saknar jag det. Det finns ett citat som passar ganska bra in på utbytesstudenter:

 

En grej som jag märkt att många oroar sig för när man åker som utbytesstudent, framför allt till USA, är att gå upp i vikt. Det är något jag fått frågor om då och då - vet själv att jag hade samma tankar - och jag ska inte ljuga, i 99% av fallen gör man nog det.

 

Dels beror det ju på att maten i USA generellt sätt är mer ohälsosam. Man äter ute ofta med läsk till maten, skolmaten suger så istället köper man någon cupcake eller granola bar osv. Deras bild av vad som är nyttigt är helt enkelt inte riktigt samma som våran här hemma. Att äta lättsaltade chips till en macka är t.ex. en helt normal lunch och hör liksom till. Ofta anser de att så länge det finns något nyttigt i det så är det bra, även om största delen är onyttig. Minns en gång när jag och min värdsyster skulle äta flingor, och vi pratade om hur goda chokladflingor (typ choco pops) var. "Synd bara att de är så onyttiga", sade jag. Hon kollade på mig som om jag var dum i huvudet och sa "Vadå, de har ju massa fibrer i sig". Så ja, nog kan man skylla lite på det.

 

 

Däremot så tror jag faktiskt inte det är därför man brukar lägga på sig lite som utbytesstudent, utan det faktum att man är utomlands. Man är i ett annat land och i början vill man prova på all mat och godis som finns. Sen lär man sig vad man tycker om och äter det så mycket det bara går eftersom det inte finns hemma. T.ex. tror jag en som kom till Sverige över ett år skulle äta upp sig på mjölkchoklad, och åkte man till Italien kanske det varit glass. Alla länder har sina specialiteer och självklart vill man njuta av det medan man är borta. Det viktiga att komma ihåg är att det är OKEJ!

 

Hade flera kompisar som vikthetsade som sjutton under sina utbytesår och på ett sätt tycker jag det är väldigt synd. Man är bara iväg i 10 månader och jag tycker verkligen att man ska njuta den tid man har. Ja du kanske går upp lite, men so what? Det är bara lite kurvor. Nu menar jag självklart inte att man ska äta hur mycket som helst och bli överviktig som många amerikanare tyvärr är, för det är inte heller bra. Det går att äta hälsosamt även i staterna, tro det eller ej, och det är klart att man ska göra det så mycket som möjlig. Däremot måste man unna sig själv lite med, och inte låta det gå överstyr liksom. 

 

 

Under mitt år gick jag upp 6 kg, och mycket mer hade det nog blivit om jag inte varit med i XC och soccer (tips är ju att träna under året hehe). Visst, jag kan erkänna att jag inte var helnöjd med mig själv när jag kom hem, men jag var ju inte tjock för det. Jag hade bara njutit av den amerikanska maten och livet. Och jag upprepar: det är okej!! När man kommer hem igen återgår man till sina gamla vanor och med lite träning och motivation är man snart i form igen. Det är inget man borde oroa sig över under året. Jag har varit hemma i 4 månader nu och kan stolt säga att jag väger mindre än vad jag gjorde innan jag åkte. 

 

 

 

//Lollo

 

 

Vad som var bra att ta med:
*Presenter till värdfamiljen och bilder från Sverige - Min värdfamilj uppskattade defintivt det jag hade med mig.
*Svenska mått samt vaniljsocker&pärlsocker - underlättar extremt mycket om man vill baka nåt svenskt.

*Tamponger - I USA har man generellt sätt inte vanliga tamponger utan Tampax, så om man vill undvika det kan man ju ta med sig ett par paket i alla fall hehe.

 

Vad jag ångrar att jag tog med mig:
*Innelöparskor - då jag inte spelade någon innesport så var ju det här helt onödigt för mig hehe
* Underställ - Det här beror väl lite på var man bor och vad man gör, men jag använde aldrig mitt.
 och i så fall finns det ju alltid att köpa.
* Kläder man inte gillar - använder du det typ aldrig hemma kommer du ju antagligen inte använda det i USA heller.

 

Vad jag önskar att jag tagit med mig:
*Skolarbete - låter säkert jättedeprimerande men då skolan är ganska lätt där hade det inte skadat att plugga lite matte eller liknande och sen tenta av det när man kom hem...

*Mer godis - Mitt godis tog slut efter typ en vecka så hade gärna tagit med lite mer hehe. Choklad, lösgodis och så djungelvrål såklart, så kul att ge till Amerikanare!
*Träningskläder - När jag packade tänkte jag att "träningskläder köper jag ju där", och även om jag såklart gjorde det till största del blev det lite panik första veckan i skolan. Jag hade det ju så tight med tiden innan skolan börjar så hann inte handla direkt, och när sporterna är utomhus varje dag i 35 grader hade det inte skadat med ett par extra shorts...

 

Annat att tänka på:
*ICA Banken funkar inte alltid - Om du inte fyllt 18 innan du åker är det nästan onödigt att skaffa ett iCA Banken kort att ta med till USA. Visserligen blir uttagen med det billigare, men du du som minderårig bara kan ha Maestro och inte MasterCard så finns det knappt några bankomater som funkar, iaf. inte vad jag hittade.
Osthyvel* - En grej som många tar med sig som jag aldrig förstått är osthyvel till värdfamiljen. Visst är det en rolig och svensk grej, men då de inte ens har ostar som går att hyvla i USA (tror inte jag såg en enda) är det ju ganska meningslöst.
Spotify* - Om du som jag är lite besatt av Spotify så kan jag ju varna med att det slutar fungera efter en månad i USA. Men oroa dig inte, om du ändra land till USA så borde det funka...

 

 

Trir inte jag nämnde det men innan fyrverkerierna på 4th of July träffade jag Courtney och Marissa! Så himla kul att se dem<3

 

//Lollo

Shopping: Forever 21, Victoria Secret, Pink, Wet Seal, Charlotte Russe, American Eagle Outfitters, Urban Outfitters, Aldo, Fransessca, Bath & Body works, Sephora, Dillards, Walmart, Target.

 

 

Restauranger & liknande: Panera Bread, Olive Garden, The Cheesecake Factory, Qdoba, IHOP, Jason's Deli, Outback's Steakhouse, Romano's, the Red Lobster, Jimmy's Egg, Starbucks, Jamba Juice, Braums, Dairy Queen + massa annan snabbmat.

 

Övrig mat: Frozen Yogurt, Candy corn, Snow Cones, Granola Bars (Fiber One Chocolates & Oat♥), Peanut Butter Crackers, Chocolate Fudge Pop-Tarts, Birthday Cake Oreos, Starburst, Ice breaker sours, Shepard's pie, Krispy Creme Donuts, Strawberry& Creme Frappe, Smores, Deep Fried Cookie Dough. Pink Lemonade, Apple Cider, Maple & Brown Sugar Oatmeal. 

 

Hej på er!

 

En sak som jag pratat en del om med mina svenska vänner via skype och så är modet här och hur annorlunda det är. Insåg att jag kanske inte pratat jättemycket om det och tänkte att det kanske var dags för det!

När man tänker USA och mode så tänker många nog på New York, och det stämmer väl att de rent generellt sätt är ganska bra på att följa/sätta trender där. Gossip Girl etc. etc. Men när det gäller resten av USA så ligger de ärligt talat rätt efter och stilen är kanske inte på topp direkt. Inte så att jag skulle vilja säga att det är fult personligen,  men det kan nog också bero på att jag bott här i ett halvår och blivit lite hjärntvättad. Har för mig att min åsikt var annorlunda när jag först kom hit haha.

 

Grejen som sticker ut mest här är väl att man tar bekvämlighet före snygghet. Man klär inte upp sig i skjortor och fancy toppar i skolan utan istället räcker det med en t-shirt. Så funkar det ju inte riktigt i Sverige då man hela tiden måste passa in och ha de rätta kläderna. Här kör man på en mer slapp stil. Nedan är lite bilder på vanliga kläder man ofta ser att folk har på sig. När det är varmt är det framför allt nr 2 som gäller; Nike-shorts med en stor T-shirt (gärna en skoltröja eller deras basketlag OKC Thunder). Är det lite kallare ute så är vanligast med 4:an; leggins (istället för byxor) och en stor vanlig tröja (även här är PCN tröjor poulära som min från Homecoming). Har man inte det funkar det med en munktröja och mjukisar (1) eller en stickad tröja (3) också. 

 

 

Igår började som sagt skolan igen här borta och därför tänkte jag passa på att skriva ner lite tankar jag har haft om detta ämne den senaste tiden. Kommer nog bli väldigt flumm men hoppas ändå ni tycker det är intressant och att det framför allt väcker lite tankar hos er blivande utbytesstudenter. Nu utgår jag visserligen från hur jag själv är som person och vilka problem jag har upplevt, men tror faktiskt det gäller för ganska många. Jag vet inte, men i alla fall: det handlar om vilka ämnen man ska välja.

 

Innan jag kom hit och första tiden här var det ganska uppenbart för mig att jag skulle välja alla lätta och roliga klasser. Eftersom betygen inte räknas finns det ju ingen poäng i att jobba hårdare än nödvändigt - eller hur? Så jag valde lite chill grejer, saker jag redan haft, slappa klasser osv. Och i början var det asbra! Knappt några läxor eller arbete - vem kan klaga på det?

Jag, tydligen. Efter ett tag insåg jag nämligen att  jag är en väldigt studieinriktad person. Inte så att jag har lätt för allting men jag gillar utmaningar och är väldigt fokuserad på skolan hemma i Sverige. Här borta bland alla abcd-frågor kände jag mig plötlsigt lätt uttråkad. Känner, om jag ska vara ärlig. Jag insåg också att anledningen till att jag klickar så bra med mina bästa vänner hemma är att de är på samma sätt. Vi tar ju samma ämnen, pushar varandra osv. Vi har saker gemensamt, något jag inte har med de flesta i mina classes här borta. Missförstå mig inte, jag tycker jättemycket om flera av mina klasskamrater, men med många känner jag att vi är väldigt olika varandra. 

 

Du uppstår ju frågan; hade det varit bättre att välja svårare ämen/AP classes och hamna med fler personer som liknar mig? Nej, det tror jag inte. Provade ett par stycken första dagarna och var verkligen jättesvårt att ha fysik på engelska. Inte nog med att skolan då skulle ta upp ännu mer tid av mitt utbytessår, men de vänner jag fått där hade ju varit sjukt upptagna med skolarbete och inte hinna umgås lika mycket. Det hade ju också vart jobbigt när man inte har så mycket tid på sig. 

 

Så jag vet inte, vad är bäst? Jag tror fortfarande jag gjorde rätt val även om det kommer bli svårt att komma tillbaka nästa år efter ett litet slö-år här borta. Men det är ju olika från person till person. Ville ändå ta upp det här i bloggen eftersom det var något jag aldrig hade tänkt på innan men som plötsligt blev väldigt självklart när jag kom hit. Så värt att fundera på helt enkelt.

 

Och återigen vill jag framhäva attdet finns många helt underbara människor på mina lektioner där som jag tycker jättemycket om. Men takten och studiemotivationen skiljer ju sig mellan en AP-class och en vanlig och när man i princip bara har alla chillämnen (som de flesa kanske har nåt av bara) så kan det bli ganska extremt... 

 

 

//Lollo

 

 

 

 

Är det värt att åka på utbytesår eller inte? Det är en fråga som jag själv funderade på extremt mycket innan jag åkte iväg, och svaret är självklart JA! Annars hade jag ju inte åkt. Däremot finns det ju både fördelar och nackdelar med det hela och dem tänkte jag, efter en förfrågan, ta upp nu.

 

Om vi ska börja med nackdelarna så är det himla dyrt, vilket gör att många inte en har chansen och möjligheten att åka. Kostar runt 100 000 kronor och jag vet att delar av de pengar mina förädlrar sparat till mitt loiv efter gymnasiet gick till den här avgiften, vilket såklart suger då jag måste jobba extra mycket senare. En annan nackdel som gör att många låter bli att åka (och som gjorde att jag nästan inte gjorde det) är att året inte räknas. När jag kommer hem igen kommer jag börja tvåan med 97:orna istället för trean som jag ju egentligen skulle ha gått, vilket betyderatt jag varken kommer ha kvar samma klass eller ta studenten med min bästa kompisar. Lite surt om man säger så. 

 

Så självklart finns det negativa saker med ett utbytessår - nämnde jag att man ibland får så mycket hemlängtan att man kan börja skaka av gråt också? - men trots allt det så är det värt det! Jag har varit här ungefär en fjärdedel av tiden nu och oj så mycket jag har varit med om. Jag har fått uppleva så många häftiga saker, se så många underbara platser och träffa så många otroliga människor som jag kommer sakna så när jag kommer hem igen. Man får ta del av annan kultur på ett helt unikt sätt; mat, religion, skola - ja hela deras vardag - och ibland känns det faktiskt som man lever i en film. 

 

Och det inte bara det att det är kul, man lär sig också massa. Man får nya sätt att se på saker och bättre insikt i hur andra männsikor har det. Man lär sig uppskatta livet där hemma i Sverige och tryggheten man har det. Jag har vuxit otroligt mycket som person under förberedelserna inför året och mina 2,5 månader här, blivit mer självständig och slutat vara så blyg som jag brukade. Jag är mer öppen både när det gäller att prata med folk, lyssna till andras åsikter och prova nya saker. Att säga ja. 

 

 

 

 

 

 

Fått flera frågor om vilka regler jag måste följa här borta och tänkte dräför berätta lite om det. Vill dock påpeka att dett kan skilja sig extremt mycket från familj till familj, skola till skola osv. så är inget ni ska utgå från gäller för alla platser i USA.

Man kan väl säga att det finns tre olika delar och uppsättningar av regler man måste följa när man är iväg som utbytesstudent, och de är enligt organisationen, skolan och värdfamiljen. (Sen måste man ju såklart följa lagarna, ens föräldrar hemma i Sverige osv. med men det är ju uppenbart) I alla fall:

 

• Explorius/CETUSA - Som utbytesstudent finns det massa regler man måste följa och kan ju långt ifrån nämna alla men man får band annat inte hålla på med extremsporter, dricka alkohol och hålla på med andra droger, ha sex, köra bil, ha godkänt i alla ämnen med mera. Allt detta finns med på ett papper man måste skriva under redan i ansökningsprocessen och är väldigt viktiga att följa om man inte vill bli hemskickad.
  
  
• Putnam City North - skolan här i USA är sjukt mycket striktare än hemma. Man måste komma exakt på sekunden i tid om man inte vill få en tardy, ha hall passes för att gå ut ur klassrummet under lektionstid, kalla lärare Mr./ Mrs. osv osv. Man få inte heller lämna skolområdet under lunchen och får endast befinna sig vissa delar av skolan under denna tid. Gäller att ha koll alltså.
  
  
• Min värdfamilj - Det här är faktiskt en ganska rolig historia haha. En av mina första dagar här när jag satt och pratade med min värdmamma frågade jag henne om vika regler de hade och hon blev helt ställd eftersom de inte ens hade funderat på det. Blev därför att vi kom på några då hux som flux, och vi jobbar väl fortfarande på det, men för att att ge exempel så får jag inte använda droger och vill jag sova över någonstans måste de prata med föräldrarna. Jag har även vissa sysslor jag måste göra hemma så som städa mitt rum ,dammsuga vissa rum, mata hunden på kvällarna och ta hand om disken vissa dagar.
  
  

 

Blev ett väldigt långt och rörigt inlägg med mycket text, men orkar varken läsa igenom det eller ändra det så hoppas det duger. Sammanfattning: det kan vara tufft att få vänner här ibland men det brukar oftast lösa sig ill slut på ett eller annat sätt, speciellt och du bjuder till lite själv. 


//Lollo

Innan jag åkte hit var jag otroligt nervös över hur maten skulle vara. Inte för att jag var rädd att den skulle vara för god och onyttig eller att jag skulle gå upp i vikt - det är faktum som utbytesstudenter tyvärr måste acceptera, framför allt om du ska till USA - utan snarare för att jag inte skulle gilla något alls.

 

När jag var liten (och i princip fram till att jag åkte haha) var jag nämligen så sjukt kinkig med maten. Gillade inte banan, ost, pizza, cola, sallad, stark mat, nötter, asiatisk mat, apelsinjuice, skaldjur osv. osv. Om jag skulle räkna upp allt jag inte åt skulle jag liksom behöva dela upp det i flera olika inlägg. Det blev såklart en aning bättre med tiden men innan jag bestämde mig för att åka hit åt jag absolut inte allt som man som människa helt ärligt borde kunna äta. Min familj visste detta och även om de tjatade var det därför inget problem. 

 

När jag kom på att jag ville åka på ett utbytesår gällde det därför att göra sig av med allt sånt - man vill ju inte komma och ändra helt på värdfamiljen vanor. Under hela året innan försökte jag ha en öppnare attityd till att prova nya saker och även om det är sjikt svårt funkade det! Visst jag gillade inte allt på en gång men ärligt talat vänjer man sig efter ett tag och jag lärde mig äta en massa nya saker. Detta är något som jag fortsatt jobba på här med. Ska jag vara helt ärlig har jag varit sjukt tveksam till mycket av den mat min värdfamilj bjudit mig på, men efter att ha smakat har det mesta varit riktigt gott! Och som sagt: man vänjer sig. Avskydde jordnötssmör för 3 månader sen och nu kan jag inte leva utan det haha.

 

Vad jag vill få sagt med det här inlägget är egentligen att man inte ska låta något sånt här stoppa än från att njuta av sitt år eller kanske ens åka över huvud taget. Maten kommer inte vara som hemma, ledsen att behöva säga det, men man får prova så mycket nya saker. Det gäller att vara öppen. Personligen är jag faktiskt sjukt glad över detta för har hittat många nya favoriträtter haha.

 

Att vara utbytesstudent är inte alltid en dans på rosor även om många bloggar får det att se ut som det. Humöret kan gå upp och ner hela tiden och det är en konstant balansgång mellan olika känslor. Ena sekunden tycker man allt är fantastiskt och vill aldrig mer åka hem och nästa sitter man och gråter för att man saknar Sverige så mycket att det gör ont. Att säga "berg- och dalbana" är en kliche men åh så sant det är.

 

Den senaste veckan har jag inte mått så bra. Varit förkyld och trött och tyvärr har detta lett till att jag har upplevt lite mer av det andra alternativet. Även om min värdfamilj har varit jättegullig och stöttat mig har hela "vila och inte aktivera sig"-grejen gjort att jag haft ganska mycket hemlängtan och jag vill inte ljuga: det har varit tufft.

 

Jag visste redan innan jag åkte att det skulle bli jobbiga stunder då och då, men hade nog aldrig väntat mig att det skulle bli en så stor utmaning som det faktiskt är. När man åker iväg så här lämnar man verkligen hela sin trygghet bakom sig. Inte bara för att man inte längre kan förlita sig på sina föräldrar och vänner men också för att kulturen är så annorlunda. Man vet inte alla oskrivna regler och traditioner, och hur bra man än är på engelska så kommer det inte lika naturligt som när man pratar svenska. Personligen har jag tyckt att jag varit bra på engelska hemma i Sverige (och har faktiskt fått komplimanger för mitt fina uttal här) men det är fortfarande svårt at hitta orden ibland och det känns inte lika naturligt att bara flika in saker i konversationer här. Det är annorlunda helt enkelt.

 

Meningen med det här inlägget är nu inte skrämma iväg alla er som funderat på ett utbytessår någon gång i framtiden. Inte alls. Igår var en riktigt bra skoldag här borta och jag är så tacksam för att jag fick till den här chansen. Har bara varit här ett par veckor och har redan lärt mig så mycket och fått så otroligt många unika upplevelser - jag ångrar absolut inte att jag åkte. Men jag vill däremot göra er medvetna om att allt inte är som på film. Livet är inte perfekt bara för att man bor i USA och man kommer ha lite jobbigare stunder, det är helt normalt. Det viktiga är att man fokuserar på de bra.