Hej! Tack så jättemycket! Känns kul att veta att min blogg fortfarande kan komma till hjälp för blivade utbytesstudenter.

 

Jag åkte med det vanliga programmet hos Explorius; Classic. Kände inte att jag hade något behov av att bo i någon specielll stad, gå på en specifik skola eller hålla på med någon särskild sport eller fritidsaktivitet, och därför kändes det onödigt att lägga extra pengar det. Är såklart jättebra att Select High School finns om man har någon sådan önskan, men jag tyckte inte det var värt det.

 

När det kommer till graduation så är det väldigt varierande. Det är nämligen skolan som avgör det, och inte organisationen man åker med. Det handlar därför helt och hållet om var hamnar, och vilken inställning de har där. Vissa låter alla utbytesstudenter vara med för upplevelsen, medan andra tycker det bara ska vara de "riktiga" eleverna. Ofta handlar det också om vilken årskurs man går i, eftersom det ju egentligen bara är sistaårselever som tar "studenten".

 

Vilken årskurs man hamnar i beror också på skolan. Många skolor låter inte utbytesstudenter vara seniors eftersom de inte vill att de ska komma och ändra i deras statistik (alltså hur många av deras elever som går vidare till college osv). Det beror också lite på ålder, alltså under vilken årskurs man åker. Jag hade tur och fick vara med, medan min franska kompis inte fick det då hon var två år yngre.

 

För att svara på din fråga så ja, det är vanligt att man som utbytesstudent inte får vara med på graduation. Men det är också många som får det så det gäller väl att hålla tummarna helt enkelt. I värsta fall får man väl försöka prata med skolan och försöka övertala dem. Vet att min värdmamma snackat en del med min skolas counsler för att se till att de flesta av oss fick vara med haha.

 

Hoppas du får ett bra år, och jag hoppas verkligen att du får uppleva graduation. Ett av mina bästa minnen!

 

Anonym:

Jag förstår lite hur du menar. Även om det till en början är kul att träffa sin familj igen kan man lätt börja störa sig på dem efter ett tag. Det kan bero på att man under tiden borta kan ha "glömt" saker hos dem man tycker är irriterande, att de har förändrats under tiden eller framför allt att man själv har förändrats. När man spenderar ett år själv i ett annat land kommer man in i nya vanor, utvecklas och blir mer självständig. Då kan det vara svårt att gå tillbaka det hur det brukade vara.

 

För mig tycker jag det har gått ganska bra, framför allt eftersom jag var så nära min familj innan jag åkte och höll mycket kontakt med dem under tiden jag var i USA. I början var det kanske lite meningsskiljaktigheter, men overall har det inte varit några problem. Mitt tips skulle nog vara att bara ge det tid. Låta din familj vänja sig vid ditt nya jag, och försöka att  själv anpassa sig tillbaka till den svenska världen.

 

Hej på er alla underbara mäniskor som fortfarande kollar in här, trots att jag knappt gör det längre.Skulle ju uppdatera om Paris när jag var där men internet sög, och sen dess har jag inte pallat. Ska försöka ändra på det nu dock! Får ju sommarlov imorgon och sen hoppas jag ha lite mer tid för bloggen eftersom man inte behöver göra massa läxor och så.

 

Ska försöka göra en liten recap av det som hänt i mitt liv sen sist, men först tänkte jag svara på lite frågor jag fått. Förlåt att det är lite sent och kanske redan oanvändbar information.

 

 

Hej! Och gud vilken kul resa det där verkar vara! Hoppas du har haft det bra och fått uppleva USA riktigt. Är som sagt kanske lite sent men bäst burgare äter man typ överallt, dem gör det bra där i 'murica. Framför allt de lite mindre "diner-inspirerade" ställena.

 

Jag gick ned ganska snabbt, och var tillbaka på min vanliga vikt typ en eller två månader efter att skolan börjat. Sen kan jag erkänna att jag sedan dess gått upp lite igen, men det handlar mest om min personliga svaghet för sötsaker och den uteblivna träningen. Ska försöka ta igen det i sommar! Men som sagt, bara man äter "vanlig" mat igen så går det ganska snabbt och är inget man ska oroa sig för.

 

 

Eftersom jag inte kände något behov av att hamna i en specifik stat gjorde jag inget delstatsval. Tyckte det kändes onödigt att specificera sig och utesluta så många potensiella värdfamiljer då. I slutändan hamnade jag i Oklahoma och det är jag otroligt nöjd med, eftersom jag verkligen fick en värdfamilj som matchade mig perfekt. Tror verkligen det är det som är det viktiga, och att vart man spenderar sitt år är mindre viktigt.

 

Hej på er!

 

Idag är det första maj, vilket innebär att det snart är ett år sedan jag åkte hem från mitt utbytesår i Oklahoma. Kan inte fatta att tiden gått så fort? Minns vilken ångest jag hade över hemfärden och hur jobbigt det var att säga hejdå. Samtidigt var det faktiskt en av de bästa månaderna jag spenderade där. Jag fyllde år, tog graduation, besökte Washington DC och Kansas City, gick på senior night och bankett med fotbollen plus massa annat kul.

 

Även i år planerar jag en hel del roligheter i maj. De senaste två veckorna har varit lite jobbiga då jag hade mycket att ta igen i skolan, men nu börjar jag faktiskt se ljuset. Är mest nationella prov kvar så förhoppningsvis blir det inte så mycket plugg, och vi lär missa en hel del lektioner på grund av andra aktiviteter i skolan. 

 

Det bästa är nog dock att jag ska åka till Paris över Krisit Himmelsfärd! Jag, My, Anna och Miranda har planerat det ett tag nu, och börjar bli väldigt taggad. Har aldrig riktigt åkt på semsester med mina kompisar förut men tror det blir awesome. Råkar också vara över min födelsedag så kan ju inte klaga haha.

 

Ska också svara på en fråga:

 

 

Jag använder faktiskt min pappas kamera, vilket är en Canon EOS 450D. Börjar bli rätt så gammal vid det här laget, men jag älskar den haha. Och tack!

 

//Lollo

Louise:
Hur var det att komma hem till Sverige igen? Hade mycket förändrats? Hur mycket hade du förändrats? Har du samma vänner som innan du åkte? Hur mycket kontakt med USA har du? Åker hem om mindre än tre månader och har panik ena stunden, samtidigt som jag bara vill hem och leva "normalt" igen. Känns som att sommaren kommer vara så lång, och sen ha två år i skolan. Känns också som att jag kommer ha typ en identitetskris haha. Men har liksom varit utbytesstudenten i tre år (två år innan jag åkte, och i år såklart). Vet inte vad jag ska göra när jag kommer hem. För mycket tankar hahah, men tänkte att du kanske kan hjälpa since du varit hemma ett år. Kramar! Ps din blogg hjälpte mig massor både innan jag åkte och i år! :)

 

Hej! Till och börja med så förstår jag precis vad du går igenom just nu, för jag var i exakt samma position för precis ett år sedan. Man är så förvirrad och splittrad och nervös - det är en konstig känsla helt enkelt haha!

 

Personligen tycker jag att komma hem var både jättekul och jättejobbigt på samma gång. Första dagarna var det mest skönt. Man fick träffa alla igen, uppleva svenska saker att allt var bara underbart. Sen åkte jag ju tillbaka till USA i några veckor, och när jag kom hem därifrån igen började det bli jobbigt. Som du redan vet så vänjer man sig vid det amerikanska livet snabbt, och precis som det var en kulturkrock att komma till USA, så var det också en kulturkrock att komma hem. Egentligen hade inget förändrats. Samma stad, allt funkar på samma sätt. På det sättet är det som om man aldrig varit borta, vilket kan kännas konstigt i sig. Samtidigt blev allt annorlunda.

 

Dels hade jag, precis som du säger, förändrats. Man får uppleva så många grejer när man är borta på det viset, och även om jag fortfarande är samma person har jag fått lite andra synsätt på saker och ting. Under sommaren och början av höstterminen hade jag därför en liten identitetskris. Att pussla ihop mitt gamla svenska jag med mitt nya amerikaniserade jag var svårt, speciellt när ingen hemma riktigt kunde förstå hur det faktiskt hade varit. 

 

Att gå tillbaka till ett "vanligt" liv var också jobbigt. Inte nog med att man inte längre var utbytsstudenten och att hela den resan var över, nu låg man dessutom efter hemma i Sverige. Folk hade ju faktiskt gått vidare med sina liv liksom haha. Sen tycker jag att jag klarat just den biten väldigt bra. Jag har forfarande kvar nästan alla av mina tidigare vänner och håller kontakt med dem, samtidigt som jag trivs himla bra i min nya klass. Även om det såklart är jobbigt att vänta ett extra år på studenten så är det därför inget jag ångrar.

 

Just nu är jag därför väldigt nöjd med min tillvaro. Det tog ett tag, men man vänjer sig ju vid att vara hemma med. Ibland känns livet i USA nästan bara som en dröm, och det är först jag när jag pratar med dem där borta som jag inser att det faktiskt hände och att den världen finns kvar. Även där har jag ju såklart tappat kontakten med vissa, men jag har ändå regelbunden kontakt med värdfamiljen och vänner via sms, snapchat, twitter, facebook, instagram osv.

 

Mitt tips till när du åker hem skulle väl vara at ge det tid. Det kommer kännas konstigt och förvirrande ett bra tag, och det är inget man kan göra år det. Ibland blir jag fortfarande förvirrad över att vara hemma, och precis som du sa har jag varit det i typ ett år! Helt sjukt ju. Tiden går så snabbt, kan knappt fatta att jag redan varit där typ. 

 

Nu har jag skriivit ett jättelångt inlägg och klockan är mycket så ska väl sluta, men tack för kommentaren och hoppas att allt ordnar sig för dig! Kram.

 

//Lollo

 

Hej! Jag tycker absolut att du ska åka som utbytesstudent! Man lär sig så himla mycket och det är verkligen jätteroligt. Visst är det segt att inte få ta studenten i vår men fördelarna väger ändå upp för nackdelarna. Har lärt känna masa nya människor, både i USA och i min nya klass, och det är verkligen värt ett "extra" år på gymnasiet.

 

Och ja, du kanske är lite sent ute, men tro det eller ej så finns det de som är värre. Är absolut inget problem, kör bara kör haha!

 

När det kommer till värdland så har jag svarat på det flera gånger tidigare. Tycker alla länder skulle vara kul att åka till, men USA har alltid varit min dröm så valde det. Välj det du känner dig mest intresserad av!

 

Kram.

 

Hej! Om jag ska vara helt ärlig vet jag faktiskt inte säkert vilka regler som gäller när det kommer till det. Jag antar att det är lite från fall till fall, och beror lite på hur man mår när man faktiskt ansöker. Att åka som utbytesstudent är väldigt tufft mentalt, och jag kan tänka mig att någon som lidit av psykisk sjukdom skulle kunna uppfatta det som jobbigt. Därför tror jag det är viktigt att man kommit till ett stadie där man ändå mår bra och känner sig trygg innan man ansöker.

 

Har man det tror jag inte det borde vara ett problem, så länge man även visar att man verkligen vill åka och skulle klara av det. Det första steget i ansökningsprocessen brukar vara att gå på en intervju med sin organisation (i mitt fall Explorius), vilket innebär att en representant avgör om man skulle vara lämplig eller inte. Visserligen handlar det om annat också, så som ens kunskaper i engelska osv, men det är nog något de överväger med.

 

Sen skulle det inte förvåna mig och de var lite reserverade mot någon som haft t.e.x en allvarlig ätstörning. De ska ju ändå skicka iväg dig ensam till ett annat land och samtidigt ta ett visst ansvar, så det får man nog vara beredd på.

 

Som sagt, jag vet inte säkert, men jag tycker ändå det är värt att ansöka. Det kan ju inte skada, eller hur?

 

 

Lite blandede frågor här. Om jag börjar med gymnasieval-frågan? Jag är absolut ingen expert när det gäller det och är osäker på exakt vilka kurser som ingår i Samhällsprogrammet samt Vård & Omsorg, men jag har erfarenhet av att gå ett program med mycket intensiva kurser. Jag går Natur, och tillsammans med Samhäll är det definitivt de linjer med mest plugg. Samtidigt är det också de bredaste.

 

Jag tycker att du måste känna efter lite själv. Först och främst, skulle du orka med skolan, att gå upp på morgonen och fortsätta på samhäll? Är det ens ett alternativ? Sen tycker jag du måste fundera på vilka ämnen du tycker är kul. Visst är Samhäll en bred linje, men har du något intresse att jobba med liknande ämnen i framtiden? Jag har ingen aning vad jag vill jobba med, men jag vet att det troligen är något inom ingenjör, arkitekt etc - alltså Natur.

 

Om du inte känner att du vill det kanske det är onödigt att fortsätta på den linjen. Då kan du t.ex. byta till Vård & Omsorg, Ekonomi, Handel eller liknande. Däremot tycker jag det är viktigt att du väljer något som du vill jobba med så fall, för Samhäll är ju som sagt bredast. Flummigt svar, men du helt enkelt måste tänka på är vad du är intresserad av och vilken linje du skulle orka lägga ner mest "tid" på. Hoppas det löser sig!

 

 

När det gäller amdra frågan så nej, jag funderade egentligen inte så mycket när jag valde värdland.Visst övervägde jag Australien i nån halv sekund, men min dröm har alltid varit USA. Ska man uppleva High School tycker jag man ska göra det där. Självklart tror jag man får en underbar upplevelse var man än väljer att åka, men för mig var det alltså inget stort val.

 

Tack för kommentaren och hoppas du fick de svar du sökte!

 

//Lollo

 

Hej! Vad kul att du är i USA, njut av ditt år säger jag bara! Och nej, vi hostar ingen utbytesstudent just nu men vi har faktiskt pratat om det! Skulle vara så himla kul att få lära känna ännu en ny människa och kultur, samt få visa upp Sverige.

 

Vårt problem är, precis som du säger, att ha tid. Båda mina föräldrar jobbar heltid (typ mer än det...) och både jag och min bror går natur i ettan respektive tvåan. Därför har vi varit väldigt tveksamma till om vi verkligen hinner lägga ner så mycket tid och energi och arbete på det. Just nu lutar det väl mest åt nej, men vi har inte släppt det helt än. I så fall skulle vi vilja ha någon från antingen Nya Zealand eller Australien, vilket innebär att hen antagligen skulle komma Januari 2016. Vi får fundera på det helt enkelt.

 

Jag måste erkänna att det skulle vara svårt. I och för sig har vi haft massa annat på gång i vår familj nu i höst men det är mycket med skolan - jag kan inte ljuga. Samtidigt tror jag det handlar mycket och prioriteringar. Om man vill ha tid för det skaffar man sig tid för det. Man kanske får välja bort någon annan aktivitet om man vill vara en "närvarande" värdfamilj som hittar på grejer, men det kanske skulle vara värt det?

 

Hela din familj måste självklart vara överens, men personligen tycker jag du ska satsa, eftersom det ju är en otrolig upplevelse. Om inte vi gör det antingen i höst eller nästa vinter (alltså innan jag flyttat hemifrån) kommer jag absolut göra det när jag blivit lite äldre och kanske har en egen familj. Känns som ett sätt att "ge tillbaka" på något sätt, för min värdfamilj var verkligen helt underbar och gjorde mitt år fantastiskt.

 

 

 

 

Hej! Alltså Explorius själva är ju inte de som letar efter värdfamiljer, utan det gör en av deras samarbetsorganisationer i USA. Alla studenter blir utdelade till en av dem beroende på ens kunskaper och slumpen, och jag hade CETUSA. Sen letar de efter en lämpad familj. Nu är jag inte så jätteinsatt men jag tror det "slumpar" ut en i ett område och börjar leta där, och hittar de inget går de sedan vidare till ett annat område. Jag vet faktiskt inte haha. Men om du inte önskar någon stat så kan man alltså hamna över hela USA.

 

När det kommer till engelskan antar jag att du menar nu när jag kommit hem (ingen förväntar sig ju att du ska kunna perfekt engelska innan du åkt) och på det vill jag svara både ja och nej. Jag har alltid varit väldigt bra på engelska och har i princip alltid haft lite "press" på mig där, så egentligen känner jag ingen skillnad. Det skulle i så fall vara att man känner att man måste "imponera" på sina klasskamrater lite bara för man varit i USA, vilket jag däremot kan känna av. Skulle skriva uppsats/prov för någon vecka sedan och alla gick hela tiden och sa att "du behöver ju inte oroa dig", "du är ju så bra på engelska" - och då blev man ju lite orolig haha.

 

Men om man åker som utbytesstudent kommer ens engelska förbättras också, så även om du skulle få press på dig borde du kunna hantera det. Däremot är det viktigt att komma ihåg att ens konversationsengelska förbättras jättemycket, men inte nödväntigtsvis skrivandet och grammatiken. Kommer ihåg att jag pratade med min lärare innan jag åkte, att man får passa sig så att man inte blir för självsäker. Skulle t.ex. inte se bra ut om jag började använda uttryck som bae, trippin', or nah, shady och ratchet på ett nationellt prov haha. Men inget du behöver ora dig för jättemycket skulle jag säga. 

 

Ärligt talat så fick jag inte det hehe. Mina föräldrar betalde i princip hela mitt år åt mig (tack bästa mamma och pappa), även om det till stor del var med pengar de sparat åt mig inför framtiden. Jag tycker att det var värt det, för på ett sätt var den en slags invenstering i mig och hur jag skulle bli som person. Nu när jag är hemma, är lite äldre och jobbar lite mer, försöker jag istället betala tillbaka till dem.

 

Så jag hade ganska mycket tur och för mig var det därför inget problem. Däremot vet jag att det finns de som verkligen jobbar hur mycket som helst och lyckas tjäna ihop alla pengar själva, så går gör det väl även om det är jobbigt. Och om du inte vill det kan du kanske ansöka om något stipendium eller vara med i någon tävling? Jag vet t.ex. att Explorius alltid lottar ut ett gratis utbytesår varje säsong. 

 

Hoppas allt ordnar sig och att du kommer iväg, kram :)

 

 

 

Hej och vad kul att du funderar på att åka utomlands! Bara att fundera på det är ett stort steg på vägen, så man kan ju säga att du redan är lite mindre blyg än då var innan. Nu är inte jag jätteinsatt i hur det funkar med ansökningar till College och så, men ska försöka svara på din fråga så gott jag kan.

 

Om vi börjar med High school som ju är det jag gjort och kan mycket om så tycker jag det var helt fantastisk och är jätteglad att jag åkte. Jag har liksom dig alltid varit blyg, och om du frågat mig i nian så hade jag sagt blankt nej till det här, men under sommaren började jag fundera. Under den här tiden så växer man väldigt mycket som person, och jag kände redan efter några månader i ettan att jag hade blivit modigare, så jag anmälde mig. När jag sen slutade ettan så kunde jag faktiskt säga att jag var redo och kunde klara av det. Vissa känner så tidigare och vissa senare, det är upp till en själv. Man ska dock komma ihåg att det inte betyder att det var lätt - jag är fortfarande lite blyg även efter det här - men under utbytesåret blev man liksom tvingad ur den zonen lite. Därför skulle jag nästan uppmuntra folk som är blyga att åka, om de känner att de klarar av det. Det hjälper så himla mycket under resten av livet.

 

Så jag kände alltså att jag var redo att åka när jag var 17, så det var väl en anledning till att jag valde att åka just då. Jag kände också att jag ville ha en liten paus från den svenska skolan och dess betyghets. Det största anledningen tror jag däremot är att jag faktiskt ville gå på just high school. Det var min dröm att se all school spirit och få ta graduation - som i  en film.

 

 

En annan förrdel är att man bor i en värdfamilj. Vissa tycker det är mest jobbigt och ett minus, men jag kände precis tvärtom. Det är på det sättet man verkligen lär känna en kultur. Att leva som ett riktigt liv med en riktigt familj, och inte bara själv i en dorm någonstans. Då har man alltid någon och man är inte helt själv. Och visst, man har kompisar på college och så, men det är inte samma sak. Jag kommer alltid se the Lytles som min andra familj och jag är säker på att jag kommer åka tillbaka dit resten av mitt liv. 

 

När det kommer till priser har jag faktiskt ingen aning om vad som är billigast, men jag kan tänka mig att ett vanligt utbytesår är det. Även om man såklart betalar en avgift så bor man ju faktiskt hos en familj som betalar ens mat osv, - min betalade t.o.m. skolavgifter, vissa kläder, väskor och resor. Oavsett så tror jag också det är enklare och mindre krångel.

 

 

Om vi nu ska övergå till College (ja det här blir långt, sorry) så finns det självklart fördelar där med, även om jag valde bort just det. Dels är det ju det här med ålder och att våga. Om man växer mycket från nian till ettan så växer man ju ännu mer till trean. Man är ännu mognare och antagligen mer säker i sig själv, vilket självklart är ett stort plus om man ska åka iväg själv ett år.

 

En annan stor fördel som de flesta nog går på är att man slipper "gå om". Som utbytesstudent tar man svenska studenten ett år senare, men om man åker efter studenten har man ju inte det problemet. Jag måste själv erkänna att det suger att behöva gå med de som är yngre, för även om de är underbara de med är det jobbigt att se sin gamla klass prova studentmössor och ha kul medan man själv har två år kvar...

 

 

Vad mer? Jo vissa föredrar ju såklart själva college/campus livet och vill uppleva det. Tycker själv det verkar himla häftigt och hade jag inte redan åkt hade jag gärna åkt. Bo i en dorm eller gå med i en sorority - precis som på film det med. Då läser man även ämnen som man kan ha lite mer nytta av under resten av sitt liv, jämfört med de slappa grejerna man gjorde på high school. Så det är också ett plus.

 

Nu har jag tjatat på jättelänge om det här, och ärligt talat vet jag inte vad jag ska rekommendera dig. Jag valde att åka på high school eftersom det var det som var lite "drömmen", men utan det hade jag gärna åkt på college med. Egentligen tror jag båda är riktigt häftiga och bra upplevelser, och du måste helt enkelt själv ta beslut om vad som känns bäst för dig. Hoppas mina argumenteringar har hjälpt lite i alla fall. Kram! :)

 

//Lollo

 

Hej hörni!

 

Livet flyter på och har redan gått fyra veckor i skolan nu. Känns väl som längre om jag ska vara ärlig men men, en månad avklarad iallafall. Har fått en till fråga så tänkte svara på den:

 

Först vill jag tacka så mycket och säga att ja, du borde absolut åka som utbytesstudent! Sen till frågorna: jag skrev ett inlägg med min packlista innan jag åkte, och det hittar du HÄR!  För någon månad sen skrev jag också ett inlägg med vad jag ångrar att jag tog med/inte tog med osv. Det hittar du HÄR! Mycket av grejerna köper man ju som sagt i USA.. Kläder, träningskläder, skor, väskor, smink, hudprodukter, sovenirer osv. Det viktigaste är att du har grejer så du klarar dig första veckorna samt "svenska" saker. Packa som om du ska på semester ungerfär! Kram.

 

Nu ska jag plugga lite och sen ska jag iväg och fixa nytt bankort då det jag har nu är ett ungdomskort. Är ju vuxen nu haha! Avslutar med en bild på gårdagens middag; vår hemmagjorda verision av Chicken Lo Mein. Ni som verkligen följt bloggen har ju inte kunnat missa att det är min favoriträtt, och även om det inte blev samma sak som i USA var det riktigt gott! :)

 

//Lollo

 

 

//Lollo

Troligtvis inte. För att ens få åka som utbytestudent i 10 månader krävs massa arbete med visum osv, och att stanna längre än så utan att vara Amerikansk medborgare (eller har andra kopplingar dit)är i princip omöjligt. Det bästa skulle väl vara att kanske åka som utbytesstudent över ett läsår, då via en organisation som hjälper dig (t.ex. Explorius), men även där skulle jag rekommendera att vänta tills du blir äldre. Jag tyckte det var ganska lagom att åka vid 17, så 16 minst skulle jag säga.

 

 

Självklart så var jag orolig eftersom Oklahoma är en av de stater som oftast drabbas av tornados. När den i Moore inträffade förra året hade jag precis fått min värdfamilj ca 30 minuter därifrån, och det kändes väl kanske inte jättebra precis då. Samtidigt måste man ju tänka på att det är väldigt ovanligt att de faktiskt blir så stora och förödande. Det var än av de största de haft på väldigt länge, och trots det var det bara ett fåtal som sorgligt nog miste livet. De brukar oftast veta och varna långt innan så man hinner ta skydd (finns skyddsrum typ överallt), och sannolikheten är faktiskt mycket större att man dör av t.ex. en bilolycka än tornado.

 

Jag upplevde som tur var ingen tornado under mitt år, och även om jag såklart var lite nervös är det inget man egentligen behöver oroa sig för så där jättemycket. Min värdmamma har bott i OKC i nästan 20 år och har aldrig sett nån, t.ex.

 

 

 

Agnes:
Hej! Jag har nu en en tid funderat på att plugga utomlands, alltså göra ett utbytesår. Allt verkar jättekul och jag vill verkligen, men jag vet inte om jag vågar. Jag är väldigt blyg och är rädd för att inte få några vänner osv. Vad fick dig att åka? Tycker du jag borde åka om det nu bara är min blyghet och rädsla som stoppar mig?

 

Vad kul att du funderar på att åka! Jag var precis som du innan jag bestämde mig också; tyckte det verkade kul men vågade inte riktigt egentligen. Till slut bestämde jag mig ändå för att åka (vilket var det bästa beslutet ever btw), för tänk om jag inte hade åkt; då hade jag ju alltid undrat hur det hade varit OM jag hade åkte. "In the end, we only regret the chances we didn't take" osv...

 

Samtidigt så ville jag ju inte vara blyg, och ett utbytesår är verkligen ett sätt att få bort det då man ju tvingas prata med folk och vara självständig. Jag ville bevisa inte bara för andra, utan för mig själv att jag kunde det och är så himla stolt att jag vågade. Visst, första veckorna i skolan var skitjobbiga, men efter ett tag kom man ju in i det och lärde känna massa underbara människor. 

 

Det är självklart ditt besllut och vill du inte är det helt okej det med, men jag skulle starkt rekommendera dig att åka. Inte bara för att det är himla kul utan för att man växer som person något oerhört genom att göra det man är rädd för. Lycka till och berätta gärna hur det går! Kram.

 

Haha, tack så jättemycket! Tycker väl inte min blogg är det bästa egentligen men blir himla glad av sådan här kommentarer. Jag tror det viktigta för att ha en bra och intressant utbytesblogg är att man är väldigt ärlig. Visst är det kul att läsa om allt som är roligt, men det lite jobbigare behövs också för att ge en korrekt bild av året - framför allt till folk som funderar på att åka. Det är en berg-och-dalbana helt enkelt och personligen gillade jag de mindre är de som "ljög" om hur "perfekt" allt var.

 

Andra saker som kan vara bra att tänka på är att man har varierade inlägg och mycket bilder, för då bli det roligare som läsare, samt att uppdatera ganska ofta. Tror vi alla varit med om de som uppdatera typ varannan månad och vet hur irriterande det är... Glöm inte att njuta av ditt år bara - vänner och event kommer före bloggande any day. Lycka till och skicka gärna en länk om du bestämmer dig för att blogga!

 

Amanda:
Jag var utbytesstudent i Ohio 2011/2012 och gällande Spotify kan jag tipsa att det funkar om någon i Sverige loggar in en gång i månaden. Då funkar den en månad till och sen får någon logga in igen osv :)

Det här är väl ingen fråga egentligen men tänkte ändå ta med det eftersom att det var ett jättebra tips! Tack!

 

Har redan skrivit en del om detta så om du vill veta mer kan du kolla tillbaka i arkivet under kategorin "Q&A", men jag valde Explorius därför att de är en lite mindre organsisation och jag kände att det var mer personligt plus att man fick åka på soft landing och year end camp.  Personligen tycker jag de varit bra och skulle rekommendera dem, men tror du kommer få ett bra år oavsett vilken organsisation du väljer. Ingen av dem är ju perfekt så går ju inte att säga att en är bäst, tror de är ganska lika egentligen. Välj den som känns bäst för dig helt enkelt!

 

Throwback till Soft Landing Camp i New York förra året! Var på samma plats idag med, och kan inte fatta hur mycket som förändrats sen sist...

 

//Lollo

Hej! Gud vad kul att du ska vara utbytesstudent, och att du redan fått värdfamilj. Förstår precis hur taggad du måste vara haha. Som svar på dina frågor så 1. Fixade jag inte klockan själv utan hade en kompis till mig som gjorde det, däremot vet jag att man lätt kan googla typ "klocka till blogg.se" eller liknande för att få en en kodmall för det och sen klistra in i designen. 2. Jag hade med mig en hel del presenter till värdfamiljen, och du kan hitta ett inlägg om det HÄR. Sen skickade även mamma och pappa lite grejer till grejer över jul.

 

3. Att komma hem känns jättekonstigt haha. Saknar alla i Oklahoma samtidigt som det är jätteskönt att vara hemma igen. Känns typ som att inget har förädrats och att jag aldrig åkte, vilket ju är både läskigt och skönt på samma gång..Väldigt blandat alltså! Tack för kommentaren och lycka till med ditt år! Kram!

 

Alyssa:
Vad kostade din cap and gown? :)

Hej! Jag minns inte exakt vad min cap & gown kostade för sig, men jag har för mig att det tillsammans med alla senior kläder och grejer var runt 135$, vilket alltså motsvarar typ 900 svenska kronor.Kram:)

 

//Lollo