Anonym:

Jag förstår lite hur du menar. Även om det till en början är kul att träffa sin familj igen kan man lätt börja störa sig på dem efter ett tag. Det kan bero på att man under tiden borta kan ha "glömt" saker hos dem man tycker är irriterande, att de har förändrats under tiden eller framför allt att man själv har förändrats. När man spenderar ett år själv i ett annat land kommer man in i nya vanor, utvecklas och blir mer självständig. Då kan det vara svårt att gå tillbaka det hur det brukade vara.

 

För mig tycker jag det har gått ganska bra, framför allt eftersom jag var så nära min familj innan jag åkte och höll mycket kontakt med dem under tiden jag var i USA. I början var det kanske lite meningsskiljaktigheter, men overall har det inte varit några problem. Mitt tips skulle nog vara att bara ge det tid. Låta din familj vänja sig vid ditt nya jag, och försöka att  själv anpassa sig tillbaka till den svenska världen.

 

Hej på er! Sitter just nu hemma i vårt uterum och njuter av det fina vädret. Äntligen har sommaren kommit till vår del av världen. Extra härligt är det också att jag jobbar kväll idag, så slipper cykla runt och jobba i värmen hehe..

 

I alla fall så tänkte jag berätta lite om min helg då jag var i London med mamma. Var nämligen supderduperawesome! Mammas kompis Helene och hennes dotter Bella var med också, och vi åkte som sagt tidigt i fredags morgon. Eftersom vi alla hade varit där innan kollade vi kanske inte speciellt mycket på alla vanliga turistsaker, men vi hade det bra ändå.

 

Första dagen spenderade vi främst på Oxford Street där vi shoppade loss så in i. Brukar typ aldrig göra det hemma men när jag på semester då satsar jag hårt haha.  Till lunch åt vi pasta på Spaghetti House, och på eftermiddagen stannade jag och mamma på ett cafe för att dricka te och äta scones. Ganska perfekt dag i London alltså.

 

Lördagen sen var dagen med stort D för mig, som jag väntat på i hela 5 år. Efter en förmiddag vid marknaden i Notting Hill (precis som i filmen) och lunch på Pizza Hut gav oss jag och mamma iväg mot Hyde Park. Vi hade Premium biljetter och fick gå in en timme tidigt, så redan 14.30 var vi inne på British Summertime-Arenan där och tog våra platser, och sedan började en lång väntan. Visserligen underhöll vi oss själva med lite öl/cider, muffins och kändis-spaning (såg bland annat Emma Watson, hur coolt?) men det var ändå hyfsat segt att vänta i över 5 timmar innan själva konserten började. Som tur var fanns det ju förakter med, som Vance Joy, John Newman och Ellie Goulding. De var alla jättebra och jag är glad att vi fick se dem.

 

Till slut började dock Taylor Swifts 1989-konsert som vi egentligen var där för att se, och jag kan inte ens beskriva hur bra det var. Inte nog med att jag redan tycker hennes musik är bra, men hennes beteende på scenen är så himla proffsig och allt är så noga utträknat. Det var liksom perfekt, och som ett av hennes på riktigt största fan ville jag typ gråta så lycklig var jag över att få vara där. Sen hjälpte det kanske också att vädret var precis lagom varmt och att vi hade platser nästan längst fram. I publiken fanns 65.000 människor och vi var bara några meter ifrån henne. Hon hade också en liten specielare planerad för just den här showen, och under "Style" tog hon ut Kendall Jenner, Gigi Hadid, Karlie Kloss, Martha Hunt, Serena Williams och Cara Delevingne på scenen.  Vet inte ens vad jag ska säga, helt klart bästa kvällen i mitt liv haha.

 

 

På söndagen vaknade jag upp med världens största post concert-depression och helt slut efter att ha stårr upp så länge. Vi spenderade förmiddagen på Camden Market där vi gick runt och kollade på alla små stånd och affärer, åt lunch på Angus Steakhouse och åkte sedan hem till Sverige på eftermiddagen. Vi kom hem mitt i natten och jag började sedan jobba vid 7 dagen efter, men det var det värt. En så himla bra resa!