A family is a risky venture, because the greater the love, the greater the loss... That's the trade-off. But I'll take it all.
Älskade morfar, du kommer alltid vara saknad.- som Mattis säger i Ronja Rövardotter: "han fattas mig" - men trots allt vet jag att du har det bättre nu. Vila i frid. I love you - forever and always.
//Lollo
Att åka?
Hej! På ett vis vill jag väldigt gärna åka som utbytesstudent,men då måste jag åka efter 2 och det kan jag inte för jag fyller år så tidigt på året,så då måste jag åka i höst ( väldigt sent ute ) men är orolig hur det känns med två år kvar?
Och jag har alltid velat till USA,men har börjar tänka på Australien och även Sydamerika,har varit på språkresa till USA så på ett vis känns det kul med något annat land,fast USA har jag drömt om länge,vad gjorde att du valde just USA?
Och jag har alltid velat till USA,men har börjar tänka på Australien och även Sydamerika,har varit på språkresa till USA så på ett vis känns det kul med något annat land,fast USA har jag drömt om länge,vad gjorde att du valde just USA?
Hej! Jag tycker absolut att du ska åka som utbytesstudent! Man lär sig så himla mycket och det är verkligen jätteroligt. Visst är det segt att inte få ta studenten i vår men fördelarna väger ändå upp för nackdelarna. Har lärt känna masa nya människor, både i USA och i min nya klass, och det är verkligen värt ett "extra" år på gymnasiet.
Och ja, du kanske är lite sent ute, men tro det eller ej så finns det de som är värre. Är absolut inget problem, kör bara kör haha!
När det kommer till värdland så har jag svarat på det flera gånger tidigare. Tycker alla länder skulle vara kul att åka till, men USA har alltid varit min dröm så valde det. Välj det du känner dig mest intresserad av!
Kram.
//Lollo
Bloggen
Hej på er!
Som ni alla vet startade jag denna bloggen för att dela med mig av mina upplevelser som utbytesstudent. Den fungerade som en "bro över Atlanten" och gav mig möjligheten att kommunicera med vänner och familj hemma i Sverige. Samtidigt fick jag även chansen att inspirera andra till att åka, och erat stöd har betytt så otroligt mycket. Älskar att få frågor och kunna hjälpa till, och tycker det är himla kul att min åsikt faktiskt verkar betyda något för många av er!
Nu är det dock över ett halvt år sedan jag kom hem från USA, och jag vet inte om jag längre kan kalla detta en utbytesblogg. Min enda kontakt med den världen - för det känns som ett helt annat liv - består just nu av sms, skype och andra sociala medier, och även om jag saknar det så himla mycket kommer det äventyret inte tillbaka. Visserligen så kommer min värdfamilj hit i sommar, och det händer fortfarande saker som relaterar till USA varje dag, men är inte samma sak.
Jag skulle istället vilja säga att min blogg nu är en typ av reseblogg. Eller ja, kanske inspirationsblogg med inriktning på mitt liv och mina upplevelser, där USA självklart spelar en stor roll. Samtidigt vill jag ju iväg på nya äventyr och vill fokusera lite på dem med.
I vår ska jag (som sagt) resa en del, och sen kommer en förhoppningsvis underbar sommar. Trean och studenten är sen en grej i sig, och efter det vem vet vad som händer? Har massa ideer som jag nog delar med mig av i ett annat inlägg.
Så.. Vad tycker ni trogna läsare om detta? Är jag rätt ute? Och i sä fall, är det någon som är bra på bloggdesigner och är intresserad av att hjälpa till? Let me know!
Kram på er♥
//Lollo
Fråga
Hej! Får man åka iväg som utbytesstudent om man haft psykisk sjukdom,ex: depression,ätstörning,bulimi,eller liknande?
Hej! Om jag ska vara helt ärlig vet jag faktiskt inte säkert vilka regler som gäller när det kommer till det. Jag antar att det är lite från fall till fall, och beror lite på hur man mår när man faktiskt ansöker. Att åka som utbytesstudent är väldigt tufft mentalt, och jag kan tänka mig att någon som lidit av psykisk sjukdom skulle kunna uppfatta det som jobbigt. Därför tror jag det är viktigt att man kommit till ett stadie där man ändå mår bra och känner sig trygg innan man ansöker.
Har man det tror jag inte det borde vara ett problem, så länge man även visar att man verkligen vill åka och skulle klara av det. Det första steget i ansökningsprocessen brukar vara att gå på en intervju med sin organisation (i mitt fall Explorius), vilket innebär att en representant avgör om man skulle vara lämplig eller inte. Visserligen handlar det om annat också, så som ens kunskaper i engelska osv, men det är nog något de överväger med.
Sen skulle det inte förvåna mig och de var lite reserverade mot någon som haft t.e.x en allvarlig ätstörning. De ska ju ändå skicka iväg dig ensam till ett annat land och samtidigt ta ett visst ansvar, så det får man nog vara beredd på.
Som sagt, jag vet inte säkert, men jag tycker ändå det är värt att ansöka. Det kan ju inte skada, eller hur?
On another note så saknar jag mina flickor så mycket. Längtar tills i sommar då iaf Kate kommer hit♥
//Lollo
Country
Ni som följde min blogg förra året kanske har märkt att jag gillar country-musik ganska mycket. Det intresset växte sedan något extremt när jag var i USA, och har nu en lång lång spellista på spotify med countrylåtar (ska nog länka den plus min Oklahoma-spellista någon gång snart).
I alla fall så ska jag ju på en country-konsert i månadskiften fabruari/mars och tänkte jag kunde förbereda lite med att lista mina 3 absoluta favoritlåtar när det kommer till country. Alla dem artisterna ska inte vara med på C2C (bara FGL) men ändå. Hoppas det finns någon mer bland läsarna som uppskattar sån musik haha! Påminner mig så mycket om USA, lyssna helst innan ni dömer ;)
3) Josh Thompson - Cold beer with your name on it
2) Lee Brice - I drive your truck
1) Florida Georgia Line - Round Here
//Lollo
Gymnasiet bland annat
Hej! Lite annorlunda fråga,men jag har just gått första terminen på samhällsprogrammet. Det är väl egentligen inget fel på det och vissa ämnen är intressanta och bra att kunna,ex språk. Men har verkligen ingen motivation och känner att det inte är roligt,får kämpa att ens ta mig upp ur sängen på morgonen,funderar på att byta till vård och omsorg,det går att läsa till högskoleförberedande men är inte alls lika bred linje,är det dumt att byta om jag inte vet vad jag ska bli i framtiden?
Och hur tänkte du med val av värdland?funderade du på ex Brasilien/Argentina/Kina eller bara USA?:
Och hur tänkte du med val av värdland?funderade du på ex Brasilien/Argentina/Kina eller bara USA?:
Lite blandede frågor här. Om jag börjar med gymnasieval-frågan? Jag är absolut ingen expert när det gäller det och är osäker på exakt vilka kurser som ingår i Samhällsprogrammet samt Vård & Omsorg, men jag har erfarenhet av att gå ett program med mycket intensiva kurser. Jag går Natur, och tillsammans med Samhäll är det definitivt de linjer med mest plugg. Samtidigt är det också de bredaste.
Jag tycker att du måste känna efter lite själv. Först och främst, skulle du orka med skolan, att gå upp på morgonen och fortsätta på samhäll? Är det ens ett alternativ? Sen tycker jag du måste fundera på vilka ämnen du tycker är kul. Visst är Samhäll en bred linje, men har du något intresse att jobba med liknande ämnen i framtiden? Jag har ingen aning vad jag vill jobba med, men jag vet att det troligen är något inom ingenjör, arkitekt etc - alltså Natur.
Om du inte känner att du vill det kanske det är onödigt att fortsätta på den linjen. Då kan du t.ex. byta till Vård & Omsorg, Ekonomi, Handel eller liknande. Däremot tycker jag det är viktigt att du väljer något som du vill jobba med så fall, för Samhäll är ju som sagt bredast. Flummigt svar, men du helt enkelt måste tänka på är vad du är intresserad av och vilken linje du skulle orka lägga ner mest "tid" på. Hoppas det löser sig!
Sista dagen i ettan. Natur är för övrigt en bra linje haha♥
När det gäller amdra frågan så nej, jag funderade egentligen inte så mycket när jag valde värdland.Visst övervägde jag Australien i nån halv sekund, men min dröm har alltid varit USA. Ska man uppleva High School tycker jag man ska göra det där. Självklart tror jag man får en underbar upplevelse var man än väljer att åka, men för mig var det alltså inget stort val.
Tack för kommentaren och hoppas du fick de svar du sökte!
Skolbuss 'Murica style. Klassiskt.
//Lollo
Att vara värdfamilj
Sara:
Min familj funderar på att ta emot en utbytesstudent nästa år vilket jag skulle tycka var superkul (är själv i USA just nu och det är underbart). Men när jag kommer hem börjar jag tvåan på natur, och du vet ju själv hur jobbigt det är i skolan. Jag vill få en "ny" syster, men kommer jag ha tid för henne med allt plugg i skolan? Vet att du inte hostar någon just nu, men om du kunde skulle du vilja det? Har man tid för det? Kram :))
Hej! Vad kul att du är i USA, njut av ditt år säger jag bara! Och nej, vi hostar ingen utbytesstudent just nu men vi har faktiskt pratat om det! Skulle vara så himla kul att få lära känna ännu en ny människa och kultur, samt få visa upp Sverige.
Vårt problem är, precis som du säger, att ha tid. Båda mina föräldrar jobbar heltid (typ mer än det...) och både jag och min bror går natur i ettan respektive tvåan. Därför har vi varit väldigt tveksamma till om vi verkligen hinner lägga ner så mycket tid och energi och arbete på det. Just nu lutar det väl mest åt nej, men vi har inte släppt det helt än. I så fall skulle vi vilja ha någon från antingen Nya Zealand eller Australien, vilket innebär att hen antagligen skulle komma Januari 2016. Vi får fundera på det helt enkelt.
Jag måste erkänna att det skulle vara svårt. I och för sig har vi haft massa annat på gång i vår familj nu i höst men det är mycket med skolan - jag kan inte ljuga. Samtidigt tror jag det handlar mycket och prioriteringar. Om man vill ha tid för det skaffar man sig tid för det. Man kanske får välja bort någon annan aktivitet om man vill vara en "närvarande" värdfamilj som hittar på grejer, men det kanske skulle vara värt det?
Hela din familj måste självklart vara överens, men personligen tycker jag du ska satsa, eftersom det ju är en otrolig upplevelse. Om inte vi gör det antingen i höst eller nästa vinter (alltså innan jag flyttat hemifrån) kommer jag absolut göra det när jag blivit lite äldre och kanske har en egen familj. Känns som ett sätt att "ge tillbaka" på något sätt, för min värdfamilj var verkligen helt underbar och gjorde mitt år fantastiskt.
Fina och otroligt saknade värdsyskon♥
Forstsätt gärna ställa frågor om ni undrar något om mitt år i USA , hur det var att komma hem eller något annat random. Tycker bara det är kul att få lite respons.
//Lollo
Nyårslöften
En sak som jag stör mig på väldigt mycket är när folk blir "arga" över att man har nyårslöften. Visst, kanske är lite cheesy med "New year, new me" och "page 1 out of 365" osv, men alla som trackar ner på det är nästan ännu värre. Visst, om man vill ändra sig själv ska man göra det när som och inte bara för att det är ett nytt år, men om någon nu vill använda det som motivation låt dem. Oavsett och det kommer hålla en vecka eller för alltid, så är nyår ett bra sätt att starta om.
Vet inte om jag har några riktiga nyårslöften för 2015, men jag har mål. Förra terminen var jag riktigt deppig, och kom in i en ganska negativ spiral. Nu i vår vill jag ändra på det, och börja ha mer kul igen. Kanske låter löjligt, men jag vill bli lycklig.
För att göra detta har jag satt upp lite delmål, eller krav.
1. Jag måste sluta vara en perfektionist. Jag är den typen av person som mår dåligt även om jag bara fått ett enda fel på ett prov, och sätter stor press på mig själv när det gäller allt. Jag måste sluta stressa och ta på mig mer jobb än vad jag klarar av. Detta kommer bli så svårt men jag måste försöka. "Be good enough".
2. För att jag ska klara av att ändå lyckas ganska bra när det kommer till skola och jobb måste jag börja träna igen. Var jätteduktig första halvan av höstterminen, men efter ett nederlag gav jag upp. (Återigen, acceptera att allt inte går felfritt). Jag vet att jag mår så mycket bättre om jag tränar och äter hälsosamt, jag märker verkligen stor skillnad. Denna gången ska jag dock inte gå direkt till "nyttigast i världen träna varje dag". Jag ska göra det lagom. Som motivation har jag bestämt att jag ska göra en svensk klassiker under trean så är bara att börja jobba nu. Fick in två pass igår haha.
3. Börja prioritera. Jag måste börja prioritera mig själv och vad som är bäst för mig. Inte på ett själviskt "jag är bättre än alla andra"-sätt (måsta snarare jobba åt andra hållet där) men på ett "göra saker jag mår bra av"-sätt. Umgås med folk jag trivs med och leva, istället för att spendera halva dagen på twitter. Lägga ner mindre tid på att oroa mig för skolan och mer tid på att faktiskt få arbetet gjort. Sluta slösa bort tid om jag nu är så himla stressad.
Okej, tydligen har jag nyårslöften haha, Detta kommer bli svårt men jag ska göra mitt bästa. Tror jag skulle må mycket bättre psykiskt då. Sen handlar ju mina mål mycket om att sluta sätta upp mål och stressa, vilket kanske blir lite inception, men vi får se hur det går. Tar det som det kommer. Har även mindre mål som att ta körkort, skaffa ett jobb, osv. men det är en helt annan femma. Detta är det viktiga, det andra är bara punkter som kan hjälpa mig att nå ett bätre jag (saker som jag egentligen bara måste få överstökade).
2014 var ett otroligt lärorikt år för mig, och nu ser jag fram emot 2015. Har ingen aning om vad som väntar, men jag är taggad.
//Lollo
Vissa julklappar är bättre än andra
Fick paket från Rachel aka bestie för några dagar sen, och på något sätt toppar det ju alla andra julklappar när det kommer från USA.
//Lollo
