Igår hade jag en  härlig och nästan USA-fri dag då jag verkligen passade på att slappna av och umgås med folk, men nu när jag kollar igenom allt jag måste göra börjar jag bli stressad igen. Det är så himla mycket saker! Sen är allt kanske inte riktigt lika viktigt som att fixa visum och säkerhetskopiera viktiga papper, men ändå. 

 

Känns dock som om jag börjar få lite koll på läget - trots min kaosartade lista (läs:listor). Mamma och pappa hjälper mig så gott de kan och det går liksom framåt. Är inne på min sista jobb-vecka nu med, så sen får jag ännu mer tid till allt sånt.

 

 

 

//Lollo

 

Med endast 33 dagar kvar i Sverige och ca tusen grejer kvar att göra börjar jag få lite smått panik. Jag har inte fixat klart allt till ambassaden, har inte köpt allt som måste köpas, har inte fixat klart praktiska saker så som bankkort och vaccinationskort, har inte börjat fundera på packningen, har inte, har inte, har inte...

Kontrollfreak som jag är skriver jag lista efter lista på saker som måste göras, köpas, fixas, frågas osv, och ändå känns det som om ingenting blir gjort. Jag hinner liksom inte med det nu när jag jobbar hela dagarna samtidigt som jag vill kunna träna, umgås med familj och vänner och faktisk andas på kvällarna. Det går bara inte.

 

Just nu är jag därför väldigt glad över att jag, till skillnad från vissa andra, inte åker förrän en bit in i augusti. Känns skönt att veta att jag kommer ha i alla fall två helt lediga veckor innan jag åker då jag kan fokusera lite mer på USA och saker som rör det.

Ska försöka uppdatera så mycket som möjligt här med, trots att jag är så himla upptagen ;)

 

 

 

 Lyckades i alla fall få iväg det här idag, så hoppas mitt kort kommer snart!

//Lollo

 

 

 

 

Hej hej! Hoppas ni haft en härlig midsommar! :D

USA börjar närma sig mer och mer nu. Mejlade med Jonathan på Explorius förra veckan, och tydligen håller de på och bokar flygbiljetter och sånt för alla studentenar nu - spännande! Har ju inte fått något exakt avresedatum än men jag räknar med att åka 13 Augusti; vilket är om 50 dagar. Inte alls mycket med andra ord. Har lagt till en liten countdown här på sidan så ni lättare kan se ^^

 

Hoppas dock på att få veta ett exakt datum snart, så jag vet vilka jag ska åka på Soft landing camp med. Hade ju varit kul om det var någon man träffat innan! Sen hoppas jag även att jag och Hanna kommer på samma. Hon ska nämligen också till OKC (ca 30 minuter ifrån mig) och hade ju vart skönt om man slapp flyga ensam från New York...

 

Annars har jag inte så mycket att säga för tillfället. Jag gör mitt bästa för att ha ett så bra lov som möjligt, trots en del jobb, och när det gäller USA fortsätter jag att mejla lite smått med värdfamiljen. I deras förra mail skrev de t.ex. att de håller på att dekorera mitt blivande rum så det blir lite mer "beboeligt". Längtar efter att få se det!:D

Ja, nu har även jag fått sommarlov! :D

Kom nyss hem efter en efterlängtad och samtidigt deprimerande skolavslutning. Är sjukt taggad inför lovet (och USA!!!) men känns jättekonstigt att jag nu har gått min sista dag med klassen. Tror inte jag riktigt insåg förrän nu hur mycket jag faktiskt kommer sakna dem, satt typ och grät i aulan när jag tänkte på det!

Efteråt drog jag, My, Anna och Miranda till Gotteriet för en fika, och där satt vi sedan kvar ett par timmar och myste. Älskar er tjejor♥

Hej på er!

 

Igår var det exakt 100 dagar sedan jag fick min värdfamlj; hur sjukt är inte det? 100 dagar. Känns som att det var nyss ju! Fatta då hur snabbt de ca 60 sista dagarna innan jag åker kommer gå? Herregud!!:O

 

Hade bara en lektion idag, så nu sitter jag hemma och fixar lite med min visumansökan. Har redan fixat det man måste göra på datorn (DS-160), men är en hel del kvar. Just nu sitter jag t.ex. i en telefonkö för att beställa personbevis - det går seeegt. Har plats 50 tror jag...

 

Har i all fall bokat en tid på Amerikanska ambassaden, så senast den 16 Juli måste det vara klart. Är det någon annan utbytis som ska dit då? Hade ju vart kul att kunna ta sällskap:)

Kan knappt fatta att det är så nära nu! 

Hej hej!

Sitter hemma i soffan och borde egentligen ta tag i min visumansökan, (fick underlag för ett par dagar sen), men är lite lat så läser utbytesbloggar istället, haha.

Det är väldigt många 12/13-are som snart ska/har åkt hem nu, och måste erkänna att det känns väldigt tomt. Har ju följt många utav dem sedan i somras, och nu är deras resa liksom slut? Även om det kanske låter konstigt är jag jätteedsen för deras skull, och blir nästan tårögd när jag läser om alla deras hejdån^^

Sen är jag självklart lite glad också, för det innebär ju att jag är ett steg närmare att själv få åka iväg. Snart är det min tur! :D

 

Nu är det cirka ett år sen jag började fundera på att åka till USA, och därför tänkte jag att jag skulle berätta lite om hur det kommer sig att jag ska göra det och varför. Kommer antagligen bli jätteflummigt men strunt samma.

Jag har väl alltid varit lite intresserad av USA och det amerikanska livet. Har sett typ 1000 filmer med High School-tema, och kan varenda låt till High School Musical utantill (var världens största HSM-fan när jag var liten, no kidding). Att åka dit som utbytesstudent är därför som en dröm för mig! Men det har inte alltid varit så självklart.

När jag var liten var jag nämligen väldigt blyg också. Är fortfarande till och med. När jag först hörde talas om det här för ett par år sen var det därför ett big no no; hade aldrig ens vågat fundera på det även om jag satt och lusläste varenda broschyr jag fick hem. Istället tänkte jag åka på en språkresa med min kompis Nathalie. Det var liksom lite lagom länge, vi var två stycken - plus att vår lärare jobbade på EF och antagligen skulle vara med! Vi planerade jättemycket, men tyvärr rann det ut i sanden. Jag åkte till USA med min familj istället, vilket såklart var jättekul det med, men inte riktigt samma sak.

 

Sen förra året, i slutet av nian, så började jag fundera på det igen. Fick fortfarande hem papper varje år om språkresor och utbytesår, och det började verka mer och mer intressant. Sen en dag när jag var inne och läste igenom vår gamla USA-blogg från Kalifornien-resan kom jag av en slump in på en utbytesblogg (ni vet hur google fungerar!^^), och sen var jag helt enkelt fast.

Hela sommaren spenderades med att läsa igenom blogg efter blogg, och man kan väl lugnt säga att jag drabbades av utbytesmania där ett tag. Och då hade jag inte ens bestämt mig! Var fortfarande blyg och det var fortfarande dyrt - men samtidigt verkade det ju så ofantligt kul! I september förra året bestämde jag mig därför för att göra det, och trots att jag är inte har åkt än är jag så himla nöjd med mitt beslut.

Redan nu känner jag hur mycket jag har växt som person, att jag vågade ta det här beslutet, och jag tror verkligen jag kommer göra det ännu mer under året. Jag vll bevisa för mig själv att jag klarar av det; att jag kan vara självständig och stå på egna ben. Plus att jag självklart kommer lära mig massor och få nya kontakter. (Har ju redan börjat lära känna flera andra svenska utbytessudenter!)

Jag tror helt enkelt att det kommer bli ett jättebra år, och jag kunde inte vara nöjdare hittlills med placeringen och allt♥

Pluspoäng om du läste allt!;)

//Lollo

 

 

 

//Lollo

 

På mentorstiden för ett par dagar sedan pratade vi om skolavslutningen och om hur den kommer vara. Jag tyckte att det kändes som ett ganska konstigt ämne; redan liksom, det är ju jättelångt kvar. Sedan räknade jag veckorna och insåg att det faktiskt inte är det. Åtta veckor bara. Åtta jobbiga veckor med skolarbete innan jag får sommarlov. Åtta underbara veckor med min klass innan jag lämnar dem. 

 

Det sägs ofta att det här med utbytesår är som en berg-och-dalbana, och jag kan inte annat än att hålla med. Jag har inte ens åkt än och har ändå tagit humörsvängningar till en helt ny nivå. Kan gå omkring en hel eftermiddag med ett stort leende på läpparna bara av tanken på att få åka iväg, för att en timme senare sitta i min säng och gråta vid tanken av hur mycket jag kommer sakna alla här hemma. Det är så mycket blandade känslor, och jag vet inte vad jag ska känna.

 

10 månader i USA. Själv. Hur ska jag klara av det!? Jag kan ju knappt beställa en macka på Subway själv. Vågar jag ens? Tankarna bara snurrar runt i huvudet och ibland vill jag inget annat än att strunta i hela grejen och stanna kvar här. Samtidigt vet jag att detta kommer ge så oerhört mycket, och ifall jag inte åker kommer jag ångra mig resten av livet. Jag vet att det kommer fortsätta så här; upp och ner hela tiden, men förhoppningsvis kommer det vara värt det♥

 

 

Jag tycker den amerikanska flaggan är skitsnygg, och har därför många tröjor med det trycket, men den senaste tiden har det kännts jätteklyschigt att ha på sig den bara för att man ska flytta dit. Det är alltid någon som kommenterar att man "har en passande tröja" eller "redan börjat förbereda sig", och då känns det jättedumt - speciellt eftersom jag pratar om det så himla mycket, haha. Är iallafall lite jobbigt tycker jag;)

 

Vet inte hur intressant det här inlägget blev men orkade inte plugga mer so whatever, haha...

 

 

//Lollo

 

Känns skönt att snart få en paus från den svenska skolan om jag ska vara helt ärlig. Inte för att jag inte trivs här, jag gillar omgivningen och människorna och så, men nu börjar man verkligen känna av betygs-pressen på allvar. Det nya betygssystemet är ju inte riktigt klokt (seriöst, varför!!??:O) och man måste måste hela tiden prestera osv.. Även om skolan i USA kanske är jobbig också är det inte riktigt samma allvar där eftersom betygen inte kommer räknas...

 

Har även funderat lite på vilka ämnen jag ska läsa när jag kommer dit. Vill kanske ha typ psykologi, fotografi, och year-book för det verkar väldigt kul, men jag vet inte riktigt. Känns som man borde läsa lite seriösa ämenen också, så man inte glömmer massa tills man kommer tillbaka. Tyska t.ex, kan man ens läsa det där? Annars lär man ju tappa det helt:O
I och för sig är alla skolor olika, så jag vet ju inte vilka alternativ jag har förrän jag kommer dit... Får väl lösa det då helt enkelt!:)

 

...och jag är så himla taggad! Älskar allt som med julen att göra; snö, skidor, mat, godis, lov, julgranar, paket, familjen osv, och går typ runt med en härlig känsla i magen hela december, haha;)

 

I år känns det lite extra speciellt eftersom jag vet att nästa år är jag inte hemma. Har försökt att inte tänka på det så mycket, men nu sista tiden har allt svämmat över på något sätt. Det finns så mycket jag kommer missa, och det gör mig lite nedstämd fastän att jag inte vill tänka så.

 

Jag kommer inte få baka pepparkakor hos farmor & farfar, pynta med pappa och Gustaf, åka skidor eller se Kalle Anka med släkten. Jag kommer inte heller få jullov tillsammans med mina svenska klasskamrater eller gå omrking på stan med glitter i håret med mina kompisar - och plötsligt känns det som tiden går väldigt fort. Jag har redan gått en termin i ettan, och nu är det bara en kvar innan jag åker! Jag kommer verkligen sakna allt här hemma<3

 

Samtidigt vet jag ju att det bara är för ett år - jag kommer tillbaka - och även om jag inte får fira jul med min familj nästa år kommer jag förhoppningsvis få göra det med ett par andra härliga människor. Jag får helt enkelt tänka på det positiva, och kanske fira lite extra i år;)

 

Hej hej:)

Explorius mejlade mig för någon dag sen om att jag måste skriva under något mer papper eftersom CETUSA (min amerikanska organisation) ändrat lite i sena regler (?), vilket känns lite jobbigt; nu måste jag ju skanna in massa nya papper...:/

Annars händer det inte så mycket angående utbytesåret. Ansökan är klar (förutom en spruta som ska tas i typ maj) och det är inget Get Ready-möte på ett tag, så nu finns det inget annat att göra än att vänta. Är ju ganska långt kvar tills det är dags, men jag vill åka nu!! Har sjukt dåligt tålamod, haha...

 

Ska försöka hålla igång bloggen ändå, för det finns ju lite andra förberedelser man kan göra, men vi får se hur det går. 

 

 

//Lollo

Eller inte. Jo, men det är svårt! Håller fortfarande på med att fylla i alla ansökningshandlingar, och jag blir snart galen. Är så himla mycket saker som ska fixas; svara på frågor, få underskrifter, ta bilder och så vidare...

Jag ska t.ex. skriva ett brev till värdfamiljen om mig själv, mina bakrund, mina intressen, varför jag vill åka, vad jag kan tillföra till familjen m.m., och allt ska få plats på en sida! Är typ omöjligt om jag vill få det personligt, haha... Och vissa frågor är svåra,  jag menar; "ge ett exempel på att du bryr dig om andras känslor"  och "om du kunde påverka samhället till det bättre, hur skulle du göra?" . Liksom what?:O Men jag kämpar på! Ska till läkaren snart, och har redan skickat papper till min lärare och börjat översätta betygen:)

 

Kommer nog skriva lite mer om alla delarna senare, när jag är klar med allt det här och skickat in handlingarna (fattar fortfarande inte allt själv, lol), men några av mina kompisar har tjatat på att jag borde uppdatera lite, så nu gör jag det!:)

Nu måste jag fortsätta, har ju inte jättemånga dagara på mig!;)

 

//Lollo

Fick mina ansökningshandlingar idag!:D

 

Är hur mycket papper som helst som ska fyllas i, så sitter här med en stor bunt och vet inte riktigt vart jag ska börja...Läkarbesök, rekommendationer, brev, bilder, betyg som ska översättas.... Och allt ska vara klart inom 30 dagar! Panik typ!:O

 

Nu känns det verkligen som att allt börjar bli så seriöst; alla uppgifter som ska fyllas i och första fakturan ska betalas... Är jag redo för det här? Jag hoppas det iallafall, för samtidigt som jag är nervös är jag så sjukt taggad! Vill bara sätta igång, nu, direkt! Och det kan jag väl, på sätt och vis, med den här högen... Man kan väl säga att jag har en del jobb framför mig;)

 

//Lollo