Att vara utbytesstudent är inte alltid en dans på rosor även om många bloggar får det att se ut som det. Humöret kan gå upp och ner hela tiden och det är en konstant balansgång mellan olika känslor. Ena sekunden tycker man allt är fantastiskt och vill aldrig mer åka hem och nästa sitter man och gråter för att man saknar Sverige så mycket att det gör ont. Att säga "berg- och dalbana" är en kliche men åh så sant det är.

 

Den senaste veckan har jag inte mått så bra. Varit förkyld och trött och tyvärr har detta lett till att jag har upplevt lite mer av det andra alternativet. Även om min värdfamilj har varit jättegullig och stöttat mig har hela "vila och inte aktivera sig"-grejen gjort att jag haft ganska mycket hemlängtan och jag vill inte ljuga: det har varit tufft.

 

Jag visste redan innan jag åkte att det skulle bli jobbiga stunder då och då, men hade nog aldrig väntat mig att det skulle bli en så stor utmaning som det faktiskt är. När man åker iväg så här lämnar man verkligen hela sin trygghet bakom sig. Inte bara för att man inte längre kan förlita sig på sina föräldrar och vänner men också för att kulturen är så annorlunda. Man vet inte alla oskrivna regler och traditioner, och hur bra man än är på engelska så kommer det inte lika naturligt som när man pratar svenska. Personligen har jag tyckt att jag varit bra på engelska hemma i Sverige (och har faktiskt fått komplimanger för mitt fina uttal här) men det är fortfarande svårt at hitta orden ibland och det känns inte lika naturligt att bara flika in saker i konversationer här. Det är annorlunda helt enkelt.

 

Meningen med det här inlägget är nu inte skrämma iväg alla er som funderat på ett utbytessår någon gång i framtiden. Inte alls. Igår var en riktigt bra skoldag här borta och jag är så tacksam för att jag fick till den här chansen. Har bara varit här ett par veckor och har redan lärt mig så mycket och fått så otroligt många unika upplevelser - jag ångrar absolut inte att jag åkte. Men jag vill däremot göra er medvetna om att allt inte är som på film. Livet är inte perfekt bara för att man bor i USA och man kommer ha lite jobbigare stunder, det är helt normalt. Det viktiga är att man fokuserar på de bra.