Fråga
Hur var det att komma hem till Sverige igen? Hade mycket förändrats? Hur mycket hade du förändrats? Har du samma vänner som innan du åkte? Hur mycket kontakt med USA har du? Åker hem om mindre än tre månader och har panik ena stunden, samtidigt som jag bara vill hem och leva "normalt" igen. Känns som att sommaren kommer vara så lång, och sen ha två år i skolan. Känns också som att jag kommer ha typ en identitetskris haha. Men har liksom varit utbytesstudenten i tre år (två år innan jag åkte, och i år såklart). Vet inte vad jag ska göra när jag kommer hem. För mycket tankar hahah, men tänkte att du kanske kan hjälpa since du varit hemma ett år. Kramar! Ps din blogg hjälpte mig massor både innan jag åkte och i år! :)
Hej! Till och börja med så förstår jag precis vad du går igenom just nu, för jag var i exakt samma position för precis ett år sedan. Man är så förvirrad och splittrad och nervös - det är en konstig känsla helt enkelt haha!
Personligen tycker jag att komma hem var både jättekul och jättejobbigt på samma gång. Första dagarna var det mest skönt. Man fick träffa alla igen, uppleva svenska saker att allt var bara underbart. Sen åkte jag ju tillbaka till USA i några veckor, och när jag kom hem därifrån igen började det bli jobbigt. Som du redan vet så vänjer man sig vid det amerikanska livet snabbt, och precis som det var en kulturkrock att komma till USA, så var det också en kulturkrock att komma hem. Egentligen hade inget förändrats. Samma stad, allt funkar på samma sätt. På det sättet är det som om man aldrig varit borta, vilket kan kännas konstigt i sig. Samtidigt blev allt annorlunda.
Dels hade jag, precis som du säger, förändrats. Man får uppleva så många grejer när man är borta på det viset, och även om jag fortfarande är samma person har jag fått lite andra synsätt på saker och ting. Under sommaren och början av höstterminen hade jag därför en liten identitetskris. Att pussla ihop mitt gamla svenska jag med mitt nya amerikaniserade jag var svårt, speciellt när ingen hemma riktigt kunde förstå hur det faktiskt hade varit.
Att gå tillbaka till ett "vanligt" liv var också jobbigt. Inte nog med att man inte längre var utbytsstudenten och att hela den resan var över, nu låg man dessutom efter hemma i Sverige. Folk hade ju faktiskt gått vidare med sina liv liksom haha. Sen tycker jag att jag klarat just den biten väldigt bra. Jag har forfarande kvar nästan alla av mina tidigare vänner och håller kontakt med dem, samtidigt som jag trivs himla bra i min nya klass. Även om det såklart är jobbigt att vänta ett extra år på studenten så är det därför inget jag ångrar.
Just nu är jag därför väldigt nöjd med min tillvaro. Det tog ett tag, men man vänjer sig ju vid att vara hemma med. Ibland känns livet i USA nästan bara som en dröm, och det är först jag när jag pratar med dem där borta som jag inser att det faktiskt hände och att den världen finns kvar. Även där har jag ju såklart tappat kontakten med vissa, men jag har ändå regelbunden kontakt med värdfamiljen och vänner via sms, snapchat, twitter, facebook, instagram osv.
Mitt tips till när du åker hem skulle väl vara at ge det tid. Det kommer kännas konstigt och förvirrande ett bra tag, och det är inget man kan göra år det. Ibland blir jag fortfarande förvirrad över att vara hemma, och precis som du sa har jag varit det i typ ett år! Helt sjukt ju. Tiden går så snabbt, kan knappt fatta att jag redan varit där typ.
Nu har jag skriivit ett jättelångt inlägg och klockan är mycket så ska väl sluta, men tack för kommentaren och hoppas att allt ordnar sig för dig! Kram.
Såå länge sen!
//Lollo
Kommentarer
Trackback
